Aftonbladet – 26 september 1846, sida 2

nent, och alt den nu framkallade anden i följd leraf vore mycket envis, invände den frågande ersonen: ;Men, förlåt mig mir herre, månne icke anden äfven är litet dum?, Detta stycke i Kellgrens skrifter och serdees sistnämnda fråga, rann oss i minnet då vi 1ti Svenska Minerva för i lördags läste en arikel, som nästas synes hafva för afsigt att iugifva läsaren den förställningen att potatessjukan eller åtminstone dess möjliga följder yt.erst är att tillskrifva de liberala ideerna. Se här huru Minerva dervid går tillväga. Först :alas om de ofantliga uppoffringar som engelska regeringen måste och är beredd att göra ör att förekomma hungersnöd i Irland till följd potatessjukan. Derefter uttrycker Minerva sin stora förundran, att det just är i England man nödgas vidtaga dylika anstalter, hvarifrån den skola utgått, som predikar att den fria handeln skulle göra alla dylika anstalter öfverflidiga — en skola,, heter det, som äfven här i Sverge funnit blott alltför många ;tanklösa genljud.Vidare. göres den skarpsinvigt förnumstiga anmärkningen; att man af Englands. exempel ser bekräftadt, icke blott huru otillräcklig den fria bandeln är såsom en all möd afbjelpande panac, utan ock huru ytterst vådligt det är om lagstiftningen äfven i afsepend2 på jordbesittning cc landtbruket, följer bett system som förr eller sednare framkallar ppauperismen,. Slutligen påminnes man att om potatessjukan här skulle intröffi till samma srad som i Irland, det Försynen afvänden, så år man väl erfara; om ej verkningarna af 4827 irs författning rörande hemmansklyfning, af ordafsöndringarna, af nybyggesanläggningar och af den liberala sorglöshet, hvarmed regeringen åtit stattorparsyslemel utveckla sig, komma att stå staten ganska dyrt. Vi hemställe om man icke vid detta tillfälle, likasom vid den här ofvan omtalade magnetiska seansen, kunde om dessa Minervas clsirvoyanta utgjutelser hafva anledning att fråga: Förlåt mig, min herre, månne icke anden är litet dum? Detta är icke så till förstående, att ej Minerva kan hafva rätt deri, att om landet i följd af potatissjuka icke får någon potatis, så kan en undsättning behöfvas, som kostar. mycket penningar; men det dumma, om vi få lof att nyttja detta ord, är att nanden i Minerva, för att komma åt de liberala ideerna, dels sammanrör frågan om behofvet af undsättningar till dem som ingenting ega, med fråsan om den fria handeln: tvenne frågor som ej hafva något sammanhang, dels också, att bon ställer i samma casus hemmansklyfningarna och stattorparesystemet, hvilka likväl äro motsatser till bvarandre, då de förra gå ut på att skapa sjeifegande jordiotter äfven för smärre jordegare, det sednare åter att lägga jorden i stora klumpar, och utdrifva brukare m. m., som förut baft mindre gårdar mot arrende eiler dagsverken. Någonting oredigare i begrepp är svårt att finna fraraställdt. Vi förundre eos3 å vår sida cå rycket mer, sti finna Minerva här hafva varit så illa bortkommen, som hon verligen kunde haft ett tillfålle att vinna en stor fördel åt det konservativa systemet; nemligen om hon i stället för alit detta politiska nonsens hade velat och kunrnat uppgifva ett sätt alt konserveran, potatisen; nigonting, hvsrigenom anden dessutom bade örvärfvat sig en oförginglig ära såsom skicklig hushållerska; en branche, hvari Minerva, om vi ej bedrage oss, pikerar sig af att vara utlärd.