Aftonbladet – 24 september 1846, sida 3

ett stort arbete, föreställande konung Ludvig IV:s (dOutremer) afträdande af Normandie till Rolfs sonson, den unge hertig Richard, uti en stor församling i Rouen 945. Taflan, 49 fot lång och 46 bög, med mer än 40 figurer i kroppsstorlek, erhöll vid expositionen en s. k. hedersplats. Sedermera har kommunalstyrelsen i Rouen anmodat konstnärn att sända taflan dit, för att upphängas uti rådhussalen. Enligt kännsres omdöme är detta det yppersta af hr Benzons arbeten. Nu är han sysselsatt med ett bataljstycke (Franker och Vender i drabbning). — BOMULLSERUTET. Professorerna Bötteher i Frankfurt och Schönbein i Basel, hvilka hvar för sig gjort den vigtiga uppfinningen af exploderande bomull, bafva nu mera förenat sig om gemensamt tillgogogörande af sin uppfinning, på det sättet, att de till hälften dela sinsemellan premierna för meddelandet af den ännu förhemligade uppfinningen jemte arkastningen af de derpå i särskilda stater sökta patenterna. Ryktet förmäler att de redan träffat öfverenskommelse med några nordamerikaner, att mot 400,000 dollars öfverlåta patenträttigheten i Förenta Staterna, så snart de i Europa sökta patenterna blifvit beviljade. Den exploderande bomullen kostar hälften mindre än krut, och besitter en sexdubbel kraft). För bomullsalstrande länder är uppfinningen af så mycket högre värde, som affall af bomull och äfven gammal förbrukad bomull kan lika väl användas som ny, till bomullskrut, Den exploderande bomullen har för öfrigt alldeles samma utseende som vanlig, och utmärkta kemister, som fått sig profven deraf tillsända, hava förjäfves sökt på analytisk väg utforska hemligheten. Böttcher är sachsire, Schönbein wärtembergare. . — MISERERE. Berlinska sånzakademien firada Gustaf Adolfs-förenirgens nyss så sällsamt beryktade sammanträde i Preussens hufvudstad med en stor musikfest; på programmet befann sig äfven ett Miserere. — ETT NAMN) I ENGLAND. Den i England allmänna vördnaden för hög börd föranleder stundom uppträden, som icke gerna,skulle kunna inträffa i något annat land. Nyligen föreföll ett dylikt i Cork. En officerare vid det der förlagda kavelleriregementet hade under en ångvagnsresa dit, från Bristol, kommit att få sin plats bredvid en gentleman af utmärkt städadt väsen och intagande omgängessätt; men med den till engelska sederna hörande försyntheten att icke fråga någon okänd om hans namn, sökte han blott att af passegerarelistan få veta den interessante främlingens, och fann att det var en ung lord Clifton, alltså en medlem af den högsta aristokratien. Smickrad af en så förnäm bekantskap, kunde han ej afhålla sig från att skryta litet dermed för sica kamrater i Cork, och vid ankomsten dit, inbjöd hen sitt ressällskap till middeg i officerarnes klubb i kssernen, blef för:just öfver att främlingen antog inbjudningen, och lät klubbens ledamöter under hand förstå hvilken förnäm gäst han medfört. De redan närvarande skyndade att genom åtskilliga nya reqvisitioner för middsgsbordet fira den höge främlingen, och tåflade i att öfverhopa honom med artigheter, då ännu en ledamot anlände, som genast gick frem till gästen, helsade horom för en m:r Clerk, teckade för sist, och uttryckte sin öfverraskning öfver att se honom der på orten. Det är svårt att säga hvem som härvid råkade i största förlägenheten: den förmente lordenr eller höns nya bekanta, hvilka visst icke skulle inlåtit någon simpel m:r Clerk i deras förnäma krets. Fi:ämlingen, som genast anat orsaken till de många artigheterna, men hållit god min, för att roa sig litet på bekostnsd af de unga dendyernas fåfänga, trodde sig nu nödsakad att skingra missförståndet. Han yttrade sin farhåga att hafva blifvit ansedd för en annan person än den han ver, samt sökte förklara anledningen till misstaget. Hen vore, sade han, nära bekant med en ung lord Clifton, och hade slagit vad med denne att göra en längre resa under hans namn, utan att blifva igenkänd under sitt eget. Vadet hade han ty värr nu mera förlorat. Denna förklaring fucno oflicerarne likväl icke tillfredsställande, och i harmen öfver att ha blifvit mystificerade, kastade de hans nåd utför trapporna och körde honom ut ifrån kaserngården; hvarvid den officern, som infört honom dit, var den verkfammaste. — I Iannover har en förordning utkommit, att hvar och en, som vill utvandra till Amerika eller Australier, är förbunden att fyra veckor före sin afresa derom underrätta autoriteterna i sin hemort och att inga pass utdelas till andra än dem, som förete bevis om ett sådant tilikännagifvande. ) Denna stora kraft kan möjligtvis minska uppfioningens praktiska värde. Knallsyrade metalloxider och chlorsyradt kali hafva just genom samma egenskap funnits obrukbara som krut. Red.