Aftonbladet – 23 september 1846, sida 3

föreningen a:drig under dess nu tänkta utstrackning må komma till stånd. Jordegare, icke i Stockholms län. mer —LA AJ NATIONALMUSEUM. Ö:ver detta ämne ha vi uti tidningen Suppleanten, som utgifves i Jönköping, händelsevis fått se en väl skrifven artike!, som förut undgått vår uppmärksamhet, och hvaraf ett och annat förtjenar att reproduceras. Författaren talar först om det bopp man genom sednaste statsanslaget fick, att en gång erhålla ett värdigt museum, och fortfar derefter: Hvilken konstens vän gladdes oj åt denna underrättelse? Man beböfver ej ha sett m;icket utländskt i den vägen — sett endast Malerioch Oldsamlingarne, på Kristianborg och konstskatterna på Rosenborg — de Thorvaldsenske att förtiga — för att med vemod känna, huru långt vi stå efter våra närmaste grannar i detta afscende. Lycka dock i olyckan, att vår liknöjdbet i detta fell lär vara större, än vår brist. Det är nemligen af kännare fulltygadt, att vi ega mycket och dyrbart redan samladt, mena sakna endast ett storartadt, nationen och samlingarne värdigt förvaringsrum. Dessa äro således ända hittills inhysta än här, är der, i trappor, skräpvrår, lårar m. m. Det liter otroligt, det ör skamligt, reen ty värr a!lt för sannt. Riksstånden insågo det ändteligen och beslöto att afbjelpa detta missförhållande. Så tillkom byggradsanslaget. Längre sträckte sig icke Riksståndens tillgörande. Men äfven för byggnadens utförande visade sig goda utsigter uti de ledande artiklar, hvilka, under rubriken: Om nationalmuseum och något om byggnadskonsten i Sverigen, tid efter annan intogos i Aftonbladet. De röjde omisskäaneligen ett fosterländskt intresse, och gåfvo derför relief åt det fosterländska hoppet. Pe utmärkte sig genom detaljerad utförlighet och klassisk gedigenhet. De förrådde — icke diieitanten eller fuskaren — hvaraf författaren ty värr bevisade oss ha öfvernog både i förslag och utförande — men mästaren, som icke blott sett byggnadskonstens praktverk i Europa, utan ock studerat dess urbilder vid Nilens stränder. Man kunde icke gerna misstaga sig om insändaren — hr B. C. Men bänfördes af hans uppsatser och sade med glada aningar: han och ingen annan — så och icke annorlunda — der och icke annorstädes! — Der — siledes på Helgeandsholmen, i sjelfva bjertat af landets hufvudstad, på dess ovedersägligt vackraste punkt, af naturen liksom ämnad och anvisad till detta ändamål. Och dock bar Regeringen förklarat sig för Kyrkholmen, som hvarken till läge eller utrymme kan jemföras med Helgeandsholmen. — Hvarför har men då förkastat eller kanske rättare skonat den sistnämnde? För det Korgl. stallets skull? Hvad är ett stall, om än kungligt, mot ett nationalmuseum, hela landets konstklenod? Hr C. har ju dessutom visat, att törlusten af dess rifning vore liten eller ingen, då materialerna kunde användas, dels till musceet, dels till ett annat stall. Det nuvarande stallet är ju också statens egendom, hvaröfver Riksstånden kunna fritt besluta, liksom icke undandraga sig tillskottet för en ny stallbyggnad, hvartill just Kyrkbkolmen genom sin låpgsmalhet limpligen erbjuder sig. För bazarers och husredens skull? De äro ju en lumpenhet — i verkligheten — cch helst mot det tilltänkta nationalmonumentet. Det liter icke tänka sig, att Riksstånden skulle tveka att inköpa dem för det önskade indemilet. Sannolikare är, att de redan gjort det och anvisat denna byggnadsplats, om de läst br C:s uppsatser; hksom ock, att de skola ångra det beviljade byggnadsanslaget, användt för Kyrkbolmen, der det — äfven i egentlig mening — kastas i sjön. Utrymmets otillräcklighet derstädes antydes äfven i Regeringens reskript, der det heter, att Kongl. Maj:t vill, om alla samlingarne icke kunna i den nya byggnader inrymmas, framdeies i nåder bestämma, hvilka af dem må ur beräkningen uteslutasn. Således icke allt på ett ställe. Det kallar man halft, småaktigt, lappverk. Så kunna Riksstån drig ha tänkt sig den beslutade mu: den. Nej såsom konstens glanspuzkt, såsom nationens ögoafögrad och stolthet. Och — efter hr C:s anorduingar — hvilken ädelt storartad ändamålsenlighet, hvilken lustgård det bela! Derför än en gång: så och ick2 innorlunda, der 0c3 icke annorstädes!! Hvad kan då vara anlednirgen till Regeringens förkärlek för Kyrkbolmen? Har förmanskapets ovilja träffat kr C. äfven utom tjensten? Man gissar något dylikt. Har intendentsembetet, förbittradt af de sura piller, br C. serverat, uppväckt alla intrigens stormar mot hans förslag? Så tror man. Vill det bygga sig en ny ärestod på Kyrkholmer, lik de förra? Witanrlanra: Amhata Am dat clkall nm ksaAR mega