Aftonbladet – 19 september 1846, sida 2

pt AA VV KA tP VS SER SS SERA nerna, är tillverkadt af fibrerna af Ånanasträdets blad, hvilka skrapas med en slöeggad knif, för att frånskilja saft och ytterskal, hvarefter Pinatråden blott torkas och blekes i solen. Den bibehåller likväl en gulaktig färg, som tilltager med tiden, så framt ej tyget åter blekes. Pina utgör infödingarnes största lyxartikel. Deraf tillverkas skjortor för karlarne, samt för qvinnorna Camisas och Panuelos (näsdukar), hvilka genom brodering blifva dyra Ett stycke slät Pina af 50 Varas längd kostar, efter finhet, 3: 75 å 6. En skjorta, väfd i fasoner och broderad, från 6 till 20. En Camisa från 2 till 40. En Panvuelo eller näsduk från 2 till 25, ända till 5 50, allt efter olika broderi. Shawlar, näsdukar och klädningar af Pina broderas äfven, efter beställning, från Calcutta och andra orter i Indien, der detta tyg värderas öfver alla andra. För en klädning har betalts ända till 1000. Eljest är 150 å 250 det vanliga priset. Shawlar kosta från 25 till 450 pr stycke. Pina-arhetet sysselsätter tusentals indianqvinnor, hvilka redan i späda barndomen inöfvas dertill. Deras färdighet i konsten att brodera med tråd, finare än hufvudhbår, är förvånande. Sinamay, ett tyg, som väfves af de inre fibrerna af samma träd, hvars yttre fibrer lemna Manilshampan. Det finaste Sinamay är nästan jemförligt medå I Pina, fast ej fullt så starkt. Tillverkningen är stor, hufvudsakligen för inhemskt bruk; men den utgör, liksom den af Pina, uteslutande en folknäring. Sinamay väfves oftast blandad med silke. Priset är, efter finhet, från 3!, till 42 pr stycke, af 20 Varas längd och 13 tums bredd. Indigo. I provinserna Pangasinan och Laguna tillverkas den bästa, som kostar 55 å 70 pr qvintal. Från Bulcan och Ilocos fås medelsort och sämre indigo, den förstnämnde 40 å 45 och den sis: nämnde 20 å 35 pr qvintal. Manilaindigo, af alla slag, är alltid mer och mindre blandad, hvarföre den största försigtighet och kännedom af varan fordras för att verkställa någorlunda fördelaktiga inköp. Det tillåtes ej att väja. Ett parti af 50, 40 åj 4100 qvintal måste köpas odeladt, så framt man ej. vill underkasta sig en orimlig tillökning i pris.:; Köparen bör således förs:å att bestämma ett medelvärde. I Före skeppningen måste han sjelf låta sortera den sämre från den bättre, helst i samma låda ofta : träffas 3 å 4 olika qvaliteter af Indigo. Anlednin(gen häriill är, att indigo på Luzon endast tillverkas i små qvantiteter. Uppköparne, som i provin: serna mottsga 4 å 2 arrobas af hvarje producent,; bland hvilka somliga vårdat, andra försummat och , slarfvat med sin vara, blanda utan urskiljning allt. som har utseende af indigo. i: På detta sätt kan Manilaindigo ej konkurrera med Javaoch Bengal-, hvadan ockj produktionen är i starkt aftsgande på denna ö. ; Exporten har på sednare åren varierat emellan 23 och 25,000 arrobas pr år. I Bomull gäller vanligen 404, per picul och exporteras blott till China. Den är fin, men ej lång och ej alltid väl renad från frön och skal. Så länge China erbjuder en marknad för Manila-bomull, kan den ej konkurrera med den amerikanska på Europas marknader. . Exporten variersr mellan 25 och 30,000 arrobas årligen. Konsumtionen inom landet är betydlig. I provinsen Iocos tillverkas deraf segelduk och förbrukningen af bomull till kläder måste vara stor, ehuru det, ef brist på alla: statistiska uppgifter, ej gifves medel att utröna den. Ebenholtz m. fl. trädslag. Till China utföres omkring 40 000 arrobas ebenholiz, hvilket likväl icke i godhet motsvarar semma träd från Ceylon cch Mauritius. H Sedan Hong-Kong anlades, hafva årligen flere laster blifvit ditsände af åtskilliga trädslag för byggnadsoch möbelarbeten. 5 Oaktadt allt bemödande har det ej varit möjligt; att formera något redigt begrepp om trävarupri-; lserne här, ty någon handel dermed i stort bedrifves ej i Manila. Trädet flottes från det inre af landet i stockar, innehållande 20 till 50 kubikfot hvardera. Dessa säljas ibland från 4 till 10 per st.! och gälla tidtals dubbelt. Omkring ! doliar per; kub. fot för byggnadsoch !, dollar för möbeljträd torde imedlertid kunna antsgas såsom medelpris i Manila. På landet kan det köpas till hälfien af dessa priser. Träd finnes af den storlek att en bordski:va af 3 alnars bredd fås af ett stycke planka. I fall det vore tillåtet för främmande fartyg att! besöka alla Philippinska öarne, för att der lasta, så skule flere trädslag med fördel kunna köpas för Europas marknader, isynnerhet på de sydligare I öarne. Cocos-olja tillverkas och konsumeras på Philippinerna högst betydligt. Till Sipgspor exporteras äfven dersf. Priset plågar variera mel:an 8 3: 75 c. och 5 per kruka af e:ka 400 eng. Svårigheten att få nog starka och täta kärl, samt den höga frakten, hafva ansetts såsom hinder mot dess utförsel till Europa, hvilka hinder likväl torde kunna öfvervinnas. Kärl kunna utsändas och oijan beordras alternativt, i fall frakten skulle vara för hög. Ris. Invånarne på Philippin-öarne föredraga odliog af ris framför all annan produktion, emedan de acse ägandet af ett visst qvantum derat Isåsom det säkraste medel till oberoenge och trefnad. Den indian, som har tillräckligt ris ij förråd, arbetar sällan, emedan han tror sig vara rik och lupphöjd öfver all omsorg för egen och familjens bergning Utförseln af ris har varit förbuden ända till för få år sedan, emedan Regeringen alltid fruktade för brist på denna nödvänsighetsvara i landet. Sedan exporten blef tillåten, har det likväl visat sig att den deraf uppkommande större handeln uppmuntrat till sparsamhet och sålunda svarare lförekommit än skapat brist; ty då indianen ej Tkunde fördelaktigt sälja sitt öfverskott af ris, konH