Aftonbladet – 17 september 1846, sida 2

af sin öfverrock med en min ochi åtbörd, som afhböll Clementine och Adam från att fråga hvarifrån brefvet var, eller hvad det mö,ligen kunde innehålla. Ingen kan neka, att bland välvppfostrade personer begagnas ett språk, som icke uttalar sig i ord. Icke desto mindre begagnade Adam sig af det hos konvaleccenter vanliga privilegium att få alla sina nycker uppfyllda. Det var just då de kommo till Porte-Maillot, som Adam sade till Tbaddeus: — Det bör väl icke vara någon hemlighet emellan tvenne bröder, hvilka älska hvarandra såscm du och jag. Du vet hvad den utländska depeschea innebåller. Säg mig det: jag har verklig feber af bara nyfikenhet. Clementine såg på Thaddeus med detta u:tryck i blicker, hvaraf fruntimren begagns sig då de äro stötta, och sade till sin mar: — För min del aktar jag mig nog att var: envis och vilja veta h:ns hemlighet, ty ban ha i tvenne minaders tid varit ond på mig. — Ack, min Gud! ropade Paz. Denna hem lighet, som ni behagar kalla den, är icke djv pare än att tidningarne skola endera dagen a:l mängöra den. Derföre kan jag ock genast till I fredsställa min väns nyfikenhet. Kejsar Nico laus har bevisat mig den nåden att utnämn mig till kspten vid ett regemente, destinerad till en expedition mot Khiva. — Och du reser! ropade Adem. — J:g reser, min biste vän. Som kapte kom jsg hit, sem kapten reser Jag härifrår IMalaga kunde komma mig att begå dårskapel II morgon spisa vi för sista gången middag till sammane. Om jag icke i September måna