Aftonbladet – 16 september 1846, sida 2

värdiga skådespelet af en så utomordentlig bal. Fettisdagena, kl. 4 jå morgonen, var grefvinnan Clementine der, klädd i svart domino. Hon satt på en af amfitheaterns binkar, uti derna babyloniska sa!, hvarest Valentin nu för tiden ,lägar gifva konserter, och såg Thaddeu; P:z kostymered som Robert Magoire, galoppera förbi med konstriderskan, klädd som vildinna. Hennes bufvud var omkransadt med brokiga fjädrer, och hon loppade som en lyktgubbe bland grupperna. — Ack! sada Ctementin2 till sin man, de polackarne, de äro riktigt kerakterslösa mepniskor, — Hvem skull: icke ha hyst försosnde för Paz? Han gaf mig sitt löfte. Och h:n visste dock att jag skulle komma hit och få se alit, utan att sjelf vara redd. Några dager derefter spisade kaptenen middag med det grefliga paret, Efter måltiden gick Adam ut och lemnade sin hustru ensam med Thaddeus. Clementine började då ati banras och lät tydligt förstå, det hon icke längre wille hafva honom i huset. — Ja, fru grevinna! svarade Thaddeus ödmjukt. Ni har rätt: jag är en usling. Jag uppsköt med att öfverge Mualaga, tills karnavalen skulle vara förbi... Om jag skall vara rätt uprris tig, så måste jag bekänna, att denna flicka utöfvar ett sådant välde öfver mig, så att... — En flicka, föll grevinnan honom i t:lat en flicka, som genom sin dans utsätter sig fi att bi af gensdarmerna utkastad ur danssalen — Och — hved för en d ns, o min Gud! — Jag medger dei och vill icke tvi-ta med er, fru grefvinna. Jag skall således lemna er hus. Men ni känner Adam. Om jag åt e öfverlemnar styrelsen öfver er förmögenhet, si miste ni utveckla mycket förstånd, mycker sj I-kraft. Om jag är svag för Malaga, så al jag åtmiastons den förtjensten att kunna sköt. ledra affärer, hålla ert folk i tygeln och hafyg