Aftonbladet – 16 september 1846, sida 2

blefve vadarne snert aflysta, om våra lagstiftare kände huru litet de gagna, och huru mycket de skada. De rikta alldeles icke, eller åtminstone ganska litet den fiskande allmogen, ty de egas till större delen af possessionater eller förmögna bönder. Att afskaffa dem och utfästa premier för sillgarn är enda medlet att upphjelpa silifisket, — Jag har, som jag förut nämnt, köpt från Norge yra sillgarn, dem jsg lemnat till en pålitlig fiskare. Han har dermed fiskat sill hela våren, visst icke mycket, ty dertill äro garnen för få, men han har likväl fått så mycket, att icke allenast han ansett det löna mödan att sköta garnen, utan exemplet bar äfven till min stora glädje verkat, att sillgarn bindas snart sagdt i hvarje stuga, der icke fattigdom gör det omöjligt att följa exemplet. Jag bar öfvertalat min garnfiskare att söka sillen på åtskilligt djup. Detta har så Jyckats, att han fått den största vid bottnen på 16, 18 famnar. Den 6 April lemnade han mig några tjog sill; fångade på 45 famnars djup. De voro 410 till 40!, tum långa, feta och fulla af mjölke och romm, så lös att den var nära att sättas. Sill finnes nu i alla Tjörns fjordar, men den räckes endast någon gång af. vaddragarne, garnen deremot fiska jemt. Jag tror också ganska säkert, att garnfiske skulle komma i gång, om premier utfästes för detsamma. Men dessa premier borde emot borgen i förskott öfverlemnas till sådane fiskare, som hade håg och vilja att begagna garn; lemnas de ej förr än garnen uppvisas, blifva icke många förfärdigade, ty fiskaren saknar beklagligen både kredit och medel. — vUnderrättad att premier vore att påräkna, begaf j.g mig ut i skären, sammankallade alla de fiskare, som ville nyttja garn, och fick 253, ett stort antal om 75 premier. Garnen böra vara som de i fiskareboken beskrifvas, 40 famnar långa och aldra minst 8 alnar djupa — T ett sednare ankommet bref anför br Ekström, att sill i Juni månad fanns i största mängd i Kattegat, i den s. k. rännan, omkring tre mil från kusten. Nu vänta vadfiskarena att bon skall stöta in i Kilarna, der hon räckes af vaden, men ingen,som har råd att kosta 1000 rdr på en vad, har råd att sätta upp några sillgarn och fånga henne der hon nu går. Om Ganeskaret har jag erbållit följande upplysningar. Det är massor af små Crustaceer, arter af Calanus, Cetochilus m. fl. samt till mindre del Amphipoder och Acalepher, som samlas i de så kallade blek-rostorna, de alldeles stilla fläckar på sjön, som bildas af ström från ett båll och en sakta vind eller dyning från det motsatta. Våra fiskare, som kalla det Ganceska eller Ganeflu, säga att det visar sig från Maj till Oktober, och i början består af fina runda korn, liksom utströdd fiskromm, och mest synes vid inträdande stiltje och solsken med fint regn. Skarpoch småsill samt makrill söka då blekrostorna, uppehålla sig i stora cirklar omkring dem och gana, som fiskaren säger, d. v. s. de sluka de flytande kräken. Fiskstimmen har då en sakta rörelse, och ses med öppet svalg och gan gå med gapet i sjelfva vattenytan, är mindre skygg och uppmärksam vid buller och annan rörelse, eller som det heter på skärgårdsspråket: han går och vurmar i trinslar), och är lätt fångad om han är inom kast. Af utlig vind drifves detta Ganeska i land i stora massor, och somliga säga då att vattnet blommar Storfisket har varit ganska dåligt. Endast de som gä under Norge hafva gjort någon fångst, de som ligga vid Juiland fä obetydligt. Jag bar nu fått ett bevis för mitt påstående, att Bohuslänska fiskaren har för grof redskap. En dansk båt nödgedes af storm följa Tjörns Skegenfiskare till Klädesholmarne. Han var nära lastad med torsk, medan Tjörasboerne fått nästen intet, men hans storbackor, försedda med ergelsk krok, voro också icke gröfre än våra koljebackor., Med anledning af hvad hr Ekström ofvan meddelat om det s. k. Ganeskaret anförde hr Loven, att ban haft tillfälle att iakttaga detsamma så väl vid Sverges vestra kuster, t. ex. vid Kullen, som i Finmarken. Afven vid Skottland är det kändt, och har äfven der fått ett eget namn, Maidre, enligt Goodsir, som derom meddelat underrättelser i Ed. np. Phil. Journ XXXV,4102,336. I Finnmar ken ses det stundom drifva in i smala vikar till sådan myckenhet, att det, särdeles på grunda, sandiga ställen, bildar en lång ljusröd sky utefter stranden. Det är i sådana, men ännu mycket större samlingar af dessa små, till en del nästen mikroskopiska djur, som ej blott fiskar utan synnerligen hvalar finna riklig föda T. I TTEPRA TIIR