Aftonbladet – 15 september 1846, sida 3

de fiskare och hela den plebs, det vulgus pro fanum, hvartill Cbristus ställde sina flesta tal Men kunskaperna gjorde icke nog. Hufvudsa ken var, att vilja höra och omfatta sanningen och det ville folket då, såsom alltid; hkvaremo! det förblef ganska oafgjordt, huruvida de fari seiska eller saddueeiska minoritetersa, eller nå gon af syn2gogorna, oabtadt allskriftkännedom, skulle hafva erkänt och omfattat christendomen -Den nya läran hade visst nu sitt upphof blott från en, och ufgick derpå medelst några få (de tolf); men segrade och blef antagen relision i Ihela romerska riket först genom pluraliteten rJaf sina anhängare, genom ett massornas Opinionsvälde, som slutligen blef så stort, att den romerska och grekiska förut så starka hedendomen ej längre förmådde motstå denna kraft, sjelfva Julianus gick underi kampen; och ConIstantin beseglade med sin öfvergång en seger, Isom intet annat än folket i mängd (de der mas:Orpar) redan hade vunrit Gingen af alla anI dra religiösa eller politiska reformationer eller revolutioner, hvilka hvarje i sin min bidragit till civilisationens framsteg och institutionernas förbättrande hos de nationer, der de jörsiggått, I bar varit enshanda i sina hufvuddrag. Hvad kan då hr Th. hafva emot, att menniskoroa ku göra hvad de i alla tider gjort och skola komma alt göra? Hvyad menar han med den i ordningen följande frasen: Alt smickra dennas (råhetens) anspråk, för att komma i gunst hos opinionen, är icke att föra samhället till upplysning, men att föra det till förderivet? Finnes här någon, som smickrat råheten, i hvilken betydelse dessa ord än tagas? Menas den fysiska råheten (folkmassornas kroppskrafter), så trotsa vi hr Th. att uppleta någon. liberal författare eller talare, som appelleråt till den. Väl har en och annan yttrat sig öfver möjligheten, att folkmassorna skulle kunna komma alt gripa till fysiskt motstånd, i fall man alltför länge envisades att ej lemna gehör till folkets rättmätiga anspråk på förbättrade institutioner; men sådant har endast innefattat en på historiska Lkheter i andra länder grundad varning till de egoistiska högre klasserna attse sig före och ej spänna bågen för högt. Denna varning bar stödt sig på sanning, på en sorglig sanning, det är sart; men icke har den inneburit smicker för någon. Menas å:er den andliga råheten, okunnigheteu; så har man lika litet appellerat till den, än mindre sm ckrat den. Detta bevisas bäst deraf, att de progressive bland oss gjoit allt hvad de kunnat för folkuppfostran och okunnighetens minskande; hvaremot de konservative efter förmåga motsatt sig folkskolorna. Efter vår tanke smickrar man råheten (såsom okunnighet) mera, då man söker qvarhålla al:t hvad deraf finnes hos nationen, genom att säga det folket har nog af upplysning och ej behöfver mera, Kanske meningen med uttrycket smickra råhetens anspråk — hvilket efter hr Th:s uttryckssätt måste vara, att smickra felket i stort — skall innebära, att den progressiva politiken har för hufvudändamål att arbeta på-:en så beskaffad förbättring af samhällsin: ättningarne, att de, mera än förut, kunna lända till hela folkets välfärd? Ar det då att smickra någon, att efter förmåga arbeta för dess andliga och lekamliga gagn: nå godt! då smickrar man hvar och en, som man redligt och efter bästa förmåga tjenar. Kan det vara br Th:s mening? Omöjligt! Språkbruket är ej sådant. Om hr Th. sjelf någon gång sätter sig ned som domare i Södra Möre och genom sin juridiska verksamhet gagnar hela den dervarande befolkningen, vill han väl då sägas smickra Södra Möre, för att komma i dess gunst? Ar det aldrig möjligt för menniskor att göra godt utan dåliga motiver? oh Historien intygar visst, att politiska vinglare och bedragare funnits, som, för att komma il gunst hos något parti, snickrat dess fåfänga och andra låga passioner. Det politiska parti, de sålunda med fagra ord förledt för att sjelfva. dymedelst komma upp i vinden, kan hafva bestått af hvad slags folk som helst; och visst cke alltid varit ett aggregat af det slag, som or Th. kallar massorna. Men anser hr Th. då idlare att smickra finare och högre koteriers anspråk, för att komma i gunst hos deras opinion, och derpå för egen del vinna? För att dock komma till hr Tb:s egentliga nsinuation, då han naturligtvis blott vill hafva alat om de ,liberale; så uppmane vi hr Th. utt förklara hvilken af hans politiske motståndare jort sig skyldig till mass-smek? Hafva Richert, Anckarsvärd, Geijer eller någon annan visat sig ,egifne att smickra bönder och komma i de-; as gunst?