Aftonbladet – 15 september 1846, sida 3

tt MMM — ..Det der brefvet vorå väl värdt tio-tusen francs! ropade Thaddeus, storskrattande. : C!ementine hemkom följande dagen och Paz återsåg henne med hemlig förtjusning, ty hom var skönare och mera intagande: än någonsin. (Forts, föijer.) 2 RE — GIFTERMÅL PÅ GAMLA DAGAR. En gammal grefve i Paris, med ett mycket bekant namn, stod i begrepp att gifta sig med en ung arftagerska, hvars böjelse för personen föräldrarna icke bekymrade sig om. Nyligen begaf sig den om genkärlek drömmande brudgummen till M..., icke långt från Paris, för att besöka sitt hjertas dam. Hon var just i trädgården. Han skyndade följaktligen genast dit och såg den sköna damen stå på en bänk och med en pennknif inrista något i ett träd. Dä bon gått derifrån, skyndade brudgummen till trädet och läste följande ord i barken: Charles, din i döden. Charles är en ung, älskvärd militär och flickans kusin. Grefven erinrade sig nu försigtigtvis att äfven en general genom reträtt i riktig tid kan skörda bifall. SN — TURKAR OCH GRISETTER. Sidi-Ben-Ajet, tunesiskt sändebud i Paris, värfvade der tolf unga flickor, för at anlägga en modoch nipperhandel i Tunis. De unga damerna engagerades för 40 år och erhöllo respenningar och löfte om pension samt afreste helt präktigt till Marseille, hvarest en tunesisk fregatt Dschebbel-Mu låg, som skulle taga de tol? gratierna om bord. Men, vare sig att de begge araberna, som skulle öfverföra flickorna, något förgått sig, eller eljest anade oråd, allt nog, i samma ögonblick de skulle gå om bord, utbröt bland dam en fulikomlig rebellion, och de skingrade sig hvar och en ås sitt håll, naturligtvis medtagande resperningar cch andra presenter. Några dagar derpå såg man de unga hbjeltinnorna på en bal på Prado i den muntraste sinnesstämning,