Aftonbladet – 15 september 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — EN ANNAN REGULUS. I Nantes dog nyligen, i hög ålder, en köpman vid namn Haudåtdine, hvilken under det inbördes kriget 4793 utmärkte sig genom en verkligen hjeltemodig och patriotisk handling. Han hade råkat i Vendåernas våld och blifvit bortsläpad såsom fånge, men blef af dessa, jemte 2:ne andra personer, skickad till republikanska armeen, som låg i Nantes, för att åvägabringa en utvexling af fångar. Den kungliga armåen lade stor vigt vid denna utvexling och de tre deputerade måste gifva sitt hedersord i pant på att de skulle återvända, ifall de icke kunde förmå motpartiet att gå in på utvexlingen. Att döden väntade dem, ifall de återvände med oförrättadt ärende, var otvifvelaktigt i anseende till den förbittring, hvarmed kriget fördes. Så snart de tre deputerade anlände till Nantes, församlade sig civiloch militärautoriteterne. Haudaudine föredrog ändamålet med sin beskickning jemte de öfverenskomna och besvurna vilkoren. Utvexlingen af fångarne afslogs dock; Haudaudine röstade sjelf derför. Man ville icke låta de tre deputerade återvända, och de två läto utan svårighet öfvertsla sig att stanna qvar, men Haudaudine vidhöllsitt gifna ord och återvände till Vendeernas läger. Hans återkomst väckte hos cheferna största förvåning, men den felslegna utvexlingen gjorde dem änne mer förbittrade. Haudaudine släpades jemte de öfrige fångarne från läger till läger, från by till by, och skulle visst hafva delat samma öde, som tusende andra patrioter, om icke en plötslig omvexling af krigslycken inträffat, Vendåerna blefve slagne af republikanerne i en blodig fäktning vid Cholet, och deras general de Bonchamps sårades dödligt; då han kände sitt slut nalkas, tog ham ett löfte af de närvarande officerarne att ssmvetsgrant utföra hans yttersta vilja. Hans vänner lemnade sitt hedersord derpå. Gifven fångarna frie!s sade han, och några ögonblick derefter var han död. Fångarne frigåfvos och Haudaudine fick sålunda återvända till Nantes, der han med stort jubel emottogs. — ETT UTMÄRKT DRAG AF REDLIGHET. En fransk tidning berättar följande: Hr Maurer, schatullmakare i Nevres, emottog af en egendomsegare vid namn Charles Duverne en gammal chiffonier till lsgnfng. Under arbetet upptäckte hr Maurer en lönlåda, hvari funnos 2:ne dosor af bleck; innehållande 46,000 francs i guld. Hr M. skyndade sig att underrätta egaren till chiffonieren om detta rynd och tillställde honom penningarna utan anspråk på någon vedergällning. Ingen hade misstänkt el.er kunnat ana tillvaron af denna skatt, Hr Duverne skänkte genast den redlige schatullmakaren 4000 francs. — ETT RÖFVAREBAND. Augsb. Allg. Zeitung berättar, att man i Canada skall hafva kommit ett stort röivareband på spåren, som utbredt sig i nedra Canada, Michigan, Vermont, New-York, Ilinois och Jowa. Bandet skall beståaf jordegare, qvarnegare, värdshusvärdar o. a., som eljest äro i stånd att sig ärligen försörja. Det är ordentligt organiseradt och delar sig i infanteri och kavaleri. De sednare ega de bästa hästar i orten och utföra de största röfverierna. De sysselsätta sig med stråtröfveri, hästtjufnad och falsk myntning. De hafva ett sådant välde att autoriteterna och constaplarne ofta icke våga angifva tjufvarne utam ill och med varna dessa, då de fått i uppdrag att inställa jagt efter dem. De tjufvar mean gripit lafva sedan de blifvit dömda skyldige öppet förlarat, att om de varit tilltalade inför en domstel sin hemort skulle ingen jury vågat fälla dem. Jet påtagligen öfverdrifna i denna berättelse faller ktt hvarje läsare i ögonen. a — I Köpenbamn och Kiel har man nu, land andra varor från Norden med ångbåtarna rån Stockholm, såsom stående artikel, äfven remtekar. : a a Ta a 4 a rn RA ee gaf SNS