Aftonbladet – 11 september 1846, sida 3

innehållna. Pedagogik och samhällslära, s vidt de Basera sig på kristendomen, lithurgil och pastoraltheologi m. fl. praktiska discipline kunna följaktligen blott anses som tekniskt ut förda tillämpningar af den kristliga sedeläran Att de tvenne sistnämnde af dessa discipliner hvilka endast afhandla enskilda verksamhetsar ter eller yttringar af det kristliga troslifvet uteslutande erhållit benämningen praktisk theo logi, visar, buru föga afseende man fästat pi sedelärans betydelse såsom kristlig, och under håller lätteligen den förmodan, att den krist liga tron har allsntet med de öfriga verksamhetsarterna alt göra. Trosläran och sedelärar äro äfven, så vidt de motsvara derss begrepp b-ggedera till sitt omfång lika. Den förra erhåller nemligen derigenom sin begränsning, at allt, som endast meddelade oss en död och oruktsam kunskap, huru underbar denna än måtte vara, men icke närde vårt lif i Gud och icke, i och, med detsamma som det invigde oss i Guds hemligheter, tillika uppväckte till lydnad, hängifvenhet, fröjd och förtröstning, bör uteslutas såsom för trosläran fremmande. oMen måste således hvarje stycke af densamma vara usplysande och fruktsamt för det kristiiga lifvet i och för sig, så kan ock intet i trosliran gilfvas, som icke väckande, lifgifvande och upptysande äfven måste inverka på den kristliga sedeverksamheten. Tänka vi oss å andra siden verksambetslifvet såsom helt och hållet upptaset uti och genomträngdt af den kristliga tron, så att uti den menskliga verksamheten intet örekommer, som icke vore en yltring af denna tro: så skul!e verksamhetslifvet, änskönt omfattande allt, hvartill mensklig verksamhet någonsin kan sträcka sig, dock aldrig kunua sträcka sig längre än troslifvet. (Siutet följer.)