Aftonbladet – 10 september 1846, sida 2

OotKknolafuHe alt redan under sommaren och hösten ro. som på flera orter blifvit observerad. Dessa få och enkla råd, så vidt d2 befinnas rikiga, har säkerligen hvarje upplyst och tänkande andtman redan sjelf insett, men ingändaren har lock trott sig böra fästa uppmärksåmheten derippå, då han sett större fält, hvilkas skörd geiom försummad upptagning säkerligen förderfvas. E, Fr. — — Svenska Minerva, omtalar ett vid Wi:ka häradsrätt nyligen afgjordt mål, angående Wwerkan, som med skäl framställes såsom en sodbit i vår lagskipnings annaler. En person rade tagit risbränsle å annans egor; det yrkales å honom ansvar efter lag och serskildt vi.esförbud. Som likväl detta förbud icke beann3 efter föreskrift, inom 3 års tid kungjordt, jemnides, såsom vi i olikhet med Minerva tro, med skäl denna del af yrkandet å sido. Den nklagade, som sjelfmant erkände att han uppnuggit enbuskar och lagt sig till dem, påstod ig lerigenom hafva mera gagnat än skadat, ym icke just egaren, åtminstone hans kreatur, medan gräs icke kunde vexa under enbuskar,. Det är detta, som i synnerhet gifvit saken den öjlighet, som Minerva äfven con amoare bevagnar; heldst som den sats blifvit i utslaget införd, sedan på nämndens enhälliga mening käromålet ogillats. Minerva yttrar derföre: Hvem kan väl bestrida, att det är en ferm expedition, och hugnelig sedan för alla stackars landtmän, som råka att hafva enris på sina egor. Visst kunde det tyckas, att de i sådant fall borde ega inspråk uppå, att sjelfve få bränna upp det och sålunda dröga samma nytta af det, som fremmande folk, men, efter hvad nu synes, måtte häruti besticka sig någon vigtig skillnad, som icke ligger klar för profena ögon. Imedlertid skall det blifva roligt nog att erfara, om hofrätten, i fall frågsn drages dit, bedömer den lika med Wifolka nämndemännen, hvilka synbarligen måtte antingen hafva iohemtat och blifvit mäkta betagne uti de philenropiska idter, som uttala sig i det nya af nationens män ombuldade lagverket, eller ock hafva iäit förvilla sig af den snälla versen i den s. k. Prinsens ABC-bok: pEn vårdad eld gör gagn, en vådeld allt förtär: 53 ett och samma ting båd gagn och skada är Huru episoden om det nya lagverket koramit med i denna sak, vore väl svårt att falta, om man ej visste alt det hör till en vis; del af ålderdomen, att hkt och olikt i allt inblenda sina fixa föreställningar.