Aftonbladet – 9 september 1846, sida 2

nade tåget der så fanns af nöden. Flere tusendeals vagnar och hundratusendetals menniskor voro här i rörelse denna afton, men intet oljud, inga gräl och inga allvarsammare olyckor föreföllo, ätminstone i vårt granoskap. Klockan half 414 afbrän es slutligen fyrverkeriet, det praktfu!laste och dyrbaraste jag i den vägen kunnat göra mig begrepp om. Det var fördeladt på flera punkter utsfter stranden af floden, på hvilken äfven åskådare rängdes i tält invid hvarandra packade båtar, och så snart de vidsträckta, dels röda, dels grönblå eljer gula bengaliska eldarne slocknade på det ena stället, utbröt ett eldsprutande berg på ett annat, och efterträddes i sin ordning af en, på det tredje stället, under ett par minuter fortfarande, smattrande kenonad af på en gång flera raketkistor; och så omvexlade det oafbrutet under inemot en hel timma, hvarefter vi återvände till staden. På hemresan hade vi, vid en af de många broarne, ett litet äfventyr med våra af fyrverkeriet uppskrämde hästar, hvilket ganska lätt kunnat få ett .ragiskt slut i den alldeles förfärliga folkträngseln, serdeles som vagnarne vid detta tillfälle framskredo i fem linier jemte hvarandra, på hvardera af de båda vägar, som här sammanträffade vid bron, öfver hvilken endast en vagn i sender framsläpptes, men som likväl — tack vare vår kusks rådighet och hans tillkännagtfvande ti:l gensdarmerna, att vi voro svenskar, hvarigenom fri passage genast med mycken beredvillighet bereddes 0ss, — aflopp utan någon olycka. Följande dag lemnade vi Petersburg, med dess gyldene torn, palatser, omät:iga Pperspektiver, grandiosa torg och broar, gardesarmåer 0. 8. V., bvarest vi, på de icke fullt tre dagar vi der uppehållit oss, hade sett så mycket man möjligen kunnat medhinna, samt öfverallt erfarit ett artigt och uppmärksamt bemötande, och en serdeles tjenstvillighet; a!la offentliga ställen och samlingar stodo 088 med beredvillighet öppna. Mean har till ordspråk: du kör som en Ryss, men detta bör betyda att på samma gäng köra fort och väl. Petersburgarn begagnar nästan aldrig piska till sina hästar, hvilka den förutan löpa undan allt hvad benen förmå, och dem han maniererar med en märkvärdig skicklighet. Allestädes äro derföre trottoirer för de promenerande, äfvensom träbeläggniog på ett par af de förnämsta gatorna. Här, likasom i Köpenhamn, kör men till högra sidan då man mötes, tvärs emot det hos oss Vanliga bruket, att ;möta till venster,. — Att Petersburgs polis är god bevittnss väl i sin mån redan deraf, att vi ingenstädes hörde något oljud, gräl, slage