Aftonbladet – 9 september 1846, sida 2

m— —n— —— vägsstationen en liten anläggning, beräknad till resandes och besökandes förlustelse. Man kan kalia den Petersburgs Tivoli, ehuru föga den egentligen förtjenar detta namn; men den är det enda närbelägna ställe, dit Petersburgs gens comme il faut kunna fly undan staders Gvalm och hetta, put i det grönan, och der rjuta på ssmma gång af musik, dans och en behzglig och vacker, om än korsgjord natur, — och redan detta är mycket här. hvarest det nästan ingår i beräkningen att icke befordra sådana anläggningar, som vid andra hufvudstäder göres, till beredande af allmänna föslustelser och folknöjen ute i det fria. Hir är nemligen en större paviljong med dansoch rafraichissementssalar, samt derutanför en mindre promenadpark, hvarest storfursten i en öppen liten paviljong. hvarje afton från klockan omkring sju till tio, under hela sommaren låter uppföra musik af en större orkester, under anförande af direktör Gung, hvilken derföre lärer åtnjuta 90,000 bankorubel af storfursten för hela sommaren. Stundom äro här äfven arrangerade Vauxhalls-balern. — Slutligen får jag icke förgäta ett gammalt minnesmärke från Sveriges fordna välde i dessa trakter, hvarom jag här påmindes vid nästan hvarje steg. I en aflägsen del af slottsparken voro några gamla fästningsvallar, hvilka ännu kallades den svenska fästningen, och vo:o bestyckade med fordom svenska kanoner. De voro minnen från Horns fält g i dessa nejder, men hade bär förirrat och fördröjt sig redan alltför länge. Snart voro dock de få timmer jag här kunde få uppehålla mig förflutna, och jag intog åter min plats i jernvagnen, semt ilade tillbaka till bufvudstaden, för att ännu samma afton kasta n blick på den bal, som var arrangerad af adelsklubber. och dit den kejserliga familjen och prins Oscar voro inbjudne, hvarjemte ett betydligt ental biljetter voro utlemnade till den svenska eskaderns officerare. Balen Var arrangerad i adelsklubbens lokal. Danssalopgen — den största m:n gerna kan tänka sig — var ett stort, nästan fyrkantigt rum, rundt omgifvet af fristående pelare i stuccaturarbete, emellan hvilka goifvet höjde sig medelst några treppsteg, af hvilka det öfversta förlängde sig till en plan, som omkring hela salongen intog rummet emellan pelarne och väggen, samt bildade ett bredt galleri för de icke densinde. Härifrån led?e trappor i alla fyra hörnen af rummet upr till ännu en våning dylikt galleri, från hvilket mu sikläktaren utgick. Den stora salongen och des: gallerier och läktare upplystes af omkring 420 (sä ger etthundrade-tjugo) Ijuskronor, af hvilkaj åttö