Aftonbladet – 7 september 1846, sida 2

skulle vika af från dalen, kastade mor och son ännu en afskedsblick uppåt höjden, der furugrottan var belägen. Marguerite visade sig ännu en gårg, stående på en klippa. Hon var fullkomligt orörtlig och tycktes med blickarne följa sina vänner och slägtingar, hvilka för alltid aflägsnade sig. V:nden lekte med de långa, fladdraude vecken af bennes kappa. Det långa grå håret, som hängde löst kring axlarna, enslingens höga och ännu så majestätiska växt, hennes ställning, som i detta ögonbiick var värd en skicklig bildhugg2res mejsel, allt förlänade henne ett fanta tiskt och ö vernaturligt utseende, midt uti detta vilda landskap. — Farvä!l farväl! ropade de resande flera gånger, under snyftningar. Men in,en svarade, och eremitinnan försvann slutligen helt och hållet. SLUT.