Aftonbladet – 5 september 1846, sida 2

Jers skarpsinniga anmärkning röjer Maqnus Ladulås tydligen afsigten att göra tjerst till villkor för adelig frihet. Båda herrarne, Geijer och Bergs falk, hafva således giliat den vanliga antagna satsen, att konungarna äfven i äldre tider ville göra det allmännas tjenst till ett villkor för adelskap och adelig frihet. Till yttermera visso ormtalar hr Geijer i sin bistoria III. 48. huru konungarnar Woasa-ätten yrkade, att hvar adelsman var född till k;onans tjenst och hade ej rättishet, att sig -derifrån afhållan. — Och buru Johan den tredje förklarade 1573. att hvar adelsman, som var Över 17 år och ej förmådde göra rusttjenst, borde, för att få behålla adelig sköld, åtminstone ptjena för besoldning, ty i kronans tjenst måste han varom. Oaktadt och i rak strid mot dessa allmänt ock också af hr Geijer antagna och uttselad2 satser, skrifver samma Geijer, i sina tre Föreläsa. pag. 102, att Karl IX kom upp med den sztsen, att det allmännas tjenst var call hufvudsegrepp af: adel. Hr G. siger således att Karl IX kom upp med ett begrepp, som hr G. förut sagt vara yrkadt af Mognus Ladulås, af Johan II m. fl. Fryxell har anmärkt oriktigheten af Gaijers sednare om Karl IX yttrade sats, och den ullkomliga motsägelsen melian densamma och hvad hr Geijer förut sagt, och en hvar läsare, som förstår svenska, måste gifva Fryxell rätt; och förvänas öfver, att hr Geijer kunnat nedskriffa en sådan orimlighet, en sådan grof motsägelse. Man kunde tro det vara en blunder för ögonblisket; men alldeles samma fras och samma ordalog läsas i hr Geijers bihang till Listerat. bladet 2 haft. pag. 11. Satsen blef således af hr Geijer uttelad redan 1840 och upprepad 1825, och är således icke ett misstag för ögonblicket, utsn en fortgående oriktighet i uppfattningen. Den är ett nytt bevis på hr Geijers under sednare åren öksade benägenhet att utan närmare öfvervägande af innekållets sannirg nedskrifva fraser, endast de klinga för örat och passa i stycket. Ifrågavarande fras är också ett af dessa framställda bevis på hr Geijers ihåga att i tid eller otid. med rätt eiler orätt upphöja den af hönom omhuldade Karl IX. Detta om hr Geijer. a Men hvad skola vi säga om hr Bergfalk? År 4832 skref Geijer, att Magnus Ladulås ville göra tjenst till vilkor för adehg frihet, och att han ville förvandla den gamla bördsadeln tll hofoch tjenstadel ; och genast skyndade hr Bergfalk att i Skandia gilla och bekräfta denna, som han sade, hr Geijers skarpsinriga anmärknirgn. Ar 4843 skrifser hr Gesjer raka motsatsen tilk sitt förra yttrande, och påstår, att Karl IX kom upp med den satsen, ett det allmännas tjenst var ett hufvudbegrepp af adel; — och så genast är hr Bergfalk färdig att försvara äfven detta motsatta yttrande. Läsaren lärer nogsamt öfver detta hr Bergfalks beteende fälla det omdöme ett sådant vacklande förtjenar. Vi bafva gifvit läsaren den öfversigt, som erfordras för att tydligen se, huru den lilla jullen lydig och sqvalpande följer i kölvattnet sin föregående skultas alla kryssningar. Art. XV. Hr Geijer har i de tre Föreläsningarna sagt, att 1634 års regeringsform har inkräktat på Konungens makt och mycket och väsendtligen ingripit thronens rättigheter; och tillika av Gustaf Adolf ingenting velat uppoffra af thronens 1åttigheter. Men i svenska folkets historia har samme hr G. sagt, all Guslaf Adolf gilat det hela af 1634 års regeringsjorm. Vid dessa br G:s trenne yttranden har Fryxell gjort följanse anmärkning: Alltså! Gustaf Adolf ville ingenting uppoffra af thronens rättigheter ; men Gustaf Adolf har gillat det hela af den regeringsjorm, som mycket och väsendligt inkräktal på thronens rättigheter. Detta låter svårligen sammanjemka sig. Hr Gejer har ej heller försskt någon sammanjemuokning af satser, som icke kunna ssmmanjemnkas. Han her med vältalig tystnad gått Fryxells anmärkning förbi. Respondenten hr Bergfalk vill sammanjemnka det oförenliga, Hens försvar lyder sålunda: att hr Geijer är 1844 ansåg Gustaf! Adoifs bifall till ,rege-ingsformen mera osäkert, än han fann det når 1836, och att han, tiil en del ätminstone, just på de i regeringsformen liggande inkräktningarne bå konungamaktens område grundar sitt sednare ptvifvel.n Låtom 0ss se hvad detta försvar innebär! a) Då br Geijer 4836 i svenska folkets historia och just i framställningen ef Kristinas tid apodiktiskt yttrade sig öfverlygad, att 4634 års regeringsform blifvit af Gustaf Adolf det hela gillad; .å var denna hans fasta öfvertygelse ett stort och fullkomligt missiag. Konungen har omöjligen kunna gilla det hela af en regeringsform, som mycket och väsendtligen ingriper i throners rättigheter — b) Dessa i regeringsformen liggende inkraktningar på konungamakten hafva, enligt hr Bergfalks tro, bidregit till hr Geijers sednare tvifvel om Gustaf Adolfs bifall till denna regeringsform, men deraf följer ju, att, när hr Geijer 4836 skref historien om Kristinas förmyndare och om denna regeringscrm, då såg, då märkte han alldeles icke, att nämnde regeringsform så mycket och väsendtligen nkräktade på thronens rättigheter. Det är först sedermera ban gjort denna upptäckt. I sanning, hr Geijer kan ej vara serdeles belåten med ett försvar, som måste antaga, att när han 1836 skref historien om 4634 års regeringsform ooh frama ällda daga faun, kål bhada han he DCadas 2 föra