Aftonbladet – 4 september 1846, sida 2

anletsdrag utvisade temligt förstånd, tvekade dock Maurice att tillställa honom några frågor, för att erhålla de äskade underrättelserna. Som han, imedlertid, ej såg någon annan, till hvilken ban kunde vända sig, närmade han sig till gossen, som helt förbluffad stirrade på honom. — Skulle du, min gosse, sade han, kunna säga mig om en gubbe, vid namn Martin-Simon, är känd här i trakten; eller om någon annan af hans slägt är känd här? Den lilla gossen nedslog ögonen med ytterst förlägen min och sprang att ropa på sin mor, en gammal qvinna med stapplande gång och röda ögon, hvilken kom ut ivån den mörka kojan och nalkades främlingen, som till benne förnyade sin fråga. — Vi känna ingen med detta namn, sade bon, i det hon nyfiket betraktade den unge berrn. — Det är likväl besycnerligt, svarade denne, talande liksom för sig sjelt. Man har glömt ända till hans namn, på denna ort, der man förr tillbad honom, nästan som en gud! Mer, förlåt min kära tumma, fortfor han, vändande sig till bergsboqvinnan; kanske känner ni den person jag menar under det tillnamn man gifvit honom? Det är omöjligt att icke ni har hört talas om konungen i Pelvoux. — Konungen i Pelvoux! upprepade qvinnan, i det hon korsade sig och gick några steg baklänges. — Visst. Hvad är det uti min fråga, om så mycket skrämmer er? Bergsboqvinnan svarade icke, men hon gjorde