Aftonbladet – 4 september 1846, sida 2

ciana på öppna fältet, emedan kyrkan låg : ruiner. Aila närvarande ådagalade en u!omordentlig andakt, i trots af de oerhörda skilnaderna i eekter och religion hos församlingen. hvilken till största delen bestod af det talrika badsällskapet. Judar, turkar i rika österländska drägter, protestanter och katoliker, stadsboar och tillströmmande Jandtlfolk, katolska prester munkar och kapusiner i sina kåpor, och till de öfriga en skara negrer, negrinpor och mulatter, som utgjorde exdrottningens på Haiti (Christofes enkas) svit: — alla förenade sig med from uppbyggelse i de tacksägelser öfver litvets frelsning och de böner, om skydd för de nästa sekunderna och timmarne, som den katolska presten föredrog. RYSSLAND. Samtliga ministrar och centralförvaltningschefer hade i sistl. Maj blifvit anbefallda att insända konduitlistor öfver de pcivilav embetsmännen; listorna börja nu inkomma, och i samma mån afskedas, efter bans kejserliga majestäts beslut, alla de, som på något sätt befinnas ovärdiga. Nästan hvart nummer af Lagbuiletinen innehåller namn på några sålunda afdankade. Grefvinnan Samoilow, som i Februari låtit i Triest viga sig vid en utländning, efter rysktgrekiska ritualet, har stora egendomar i Ryssland; en af de vackraste är Slawänka vid Pawlowsk; på kejserlig befallning komma nu, inom ett halft år, alla hennes fastigheter att försäljas på offentlig auktion. TURKIET. Natten emellan den 29 och 30 Juli var staden Rhodos helt nära samma olycksöde, som träffade Stanco för någon tid sedan, och at samma orsak. Eiden hade kommit lös i ett turkiskt bus bredvid det stora krutmagasinet; lyckligtvis b!ef den släckt, sedan två hus nedbrunnit. U:om en massa krut och andra stora ammunitionsförråder midt i staden, äro hvalfven under Johannis kyrka fyllda med krut, till stor del qvar sedan Johanniterriddarnes tid. Den tarkiska vårdslösheten vandrar lugnt omkring midtibland dessa ofantliga explosionslager; när storfursten Constantin besåg märkvärdigheterna på Rbodos, sutto de turkiska vaktposterna på krutmagasinets gård och rökade sina pipor helt obesväradt. Skulle elden trängt ned i dessa hvalf, så hade icke sten blifvit qvar på sten i hela staden eller dess fästningsverk och tusentals menniskor hade omkommit.