Aftonbladet – 4 september 1846, sida 2

baronessen slutlgen,idet hon boritorkade sina tårar. Det kunde vara möjligt att våra förutseenden om deras död ej vore grundade, och vi äro åtminstone skyldiga våra vänner den mödan att underrätta oss om hvad det blifvit af dem, om det ock vore blott för at fira dejas minre. Gå in i någon af de här kojorna och fråga innevånarne der. Det är omöjligt att men ej skall veta något om så vigtiga personer om konungen i Pelvoux och hars dotter, Marguerite. Den unge mannen begaf sig till fots till de usla kojorna, hvarom vi ha talet. Baronessan följda honom en stund med ögonen, men snart fillde bon ned gardinerna i sin bärstol, antingen hon ej tålde kölden, eller ock derföre at! hon ej kunde fördraga den nedslående åsynen af detta ställes jemmerliga förödelse, ett s:älle, hv.rvid så många minnen. fästede henn2. Imedlertid var Maurice snar! nära hyddorna, och dessa förekommo honom ännu eländigare än han på afstånd kunnat förestöla sig. De lat oskickliga händer uppbygda murarne voro spruckna och hotade att nedramla; i stöl!et för fönster, voro grofva luckor, hvilka ej insläppte någon dager i detinre af busen, och ett midt i lericket anbrat hål tjenade istället för skorsten, eller till rökers utsläppande. Den vämljeligeste osnyggbet rådde rundt omkring. Allt, med ett ord, tillkännagaf det hiskligaste elände Det buller, som den unge adelsmannens sporrar åstadkommo mot klippan, utlockade i en laf hyddornas dörr en liten gosse, om tio å toll års ålder, med blekt, sjukligt och utsvultet ansigte, samt böljd i trasor. Ehuru detta baras