Aftonbladet – 3 september 1846, sida 2

des, märkte man på hans svarta kläder, på hans rock utan knappar och försedd med pleureuser, på hans värja, hvars fäste var af damsscheradt stål, att han var i djup sorgårägt. Til följd af samma omständighet, var havs vackra, blonda bår utan puder och sammanhölls i nacken af en svart sidenhårpung. Slutligen, för att bifoga slutdraget i hans konterfej, bör tilläggas alt han maniererade sin häst med en säkerhet och konst, som genast förrådde sdesmannen. Sannolikt hade vägen va:it lång och mödosam, ty hästarne syntes myc et trötta och några klagoljud, som då och datgingo från bärstolen, vittnade om lidandet och maitigheten hos den com satt derinne. (Forts. följer.) —— Lt — ÖVANLIGT MOD HOS QVINNOR. Några zigenare passerade nyligen genom Port-St.-Pierre i Frankrike, medförande i sitt säl!skeap en björn, en apa och flera hundar. Anlända till torget, nedslogo de sig der. Några amatörer infunno sig snart med sina hundar och sökte inleda en strid med björnen; men under det denne försvarade sig, slet han af sin kedja, ref bort nosgrimman och öfverföll derpå bundarne med yttersta raseri. Nu inträffade ett kritiskt ögonblick. Alla ematörerne grepo till flykten och ryckte med sig qvinnor och barn; ziguenarne slogo med sina påkar till höger och venster biand hundarne och björnen. Hustrun tillen uppbördsman satt utanför sin port tillika med sina begge små barn, som lekte derbredvid; förskräckt öfver djurens annalkande hastar hon fram för att rädda barnen, men innan bon hann dem, voro de omringade af hundarna och björnen, som sönders!eto hva:andra öfver de kullkastade små. Guvernenten kom till hjelp vid fruns rop, och de begge qvinnorna kastade sig utan betänkande midt ibland de uppretade kämpande djuren, samt lyckadesicke utan stor svårighet att framdraga undan dem de små barnen, hvilka lyckligtvis undgingo några blessyrer. Björnens egare fingo slutligen bugt på björnen; mnosgrimman påsattes åter, och man med blotta fruktan blef qvitt den stora kalabaliken,