Aftonbladet – 2 september 1846, sida 3

— Gud skall välsigna er derför, min förtröfflige far, utbrast Marguerite, i det bon vördnadsfullt kysste hans hand. Han skall belöna er derför, i det han ger er långa och lyckliga dagar, och om städernas innevånare klandra det steg ni tagit, så finns åtminstone här ett god: och enkelt folk, som tillräckligt skall uppskatta huru lyckliggörande er uppoffring varit för detsamma. Den unza flickan bade rätt, då hon talade si, ty allt, ända till det ringaste, spår af förtrytsamhet hade redan försvunnit på bergsbornas ansiglen. Den gamle Jean närmade sig till Martin-Simon och tilltalade bonom i allas namn, i det han bjertligt skakade bans hand: — Ja, ja, du har rätt, svåger; ingen är ond på dig för hvad du nyss gjort. Det är väl sannt att en guldgrufva var någonting bra frestande; ty man behöfde ju bara bocka sig ned, för alt med banden upptaga så mycket som man lefde af under ett balft års tid; men, när man rätt tänker efter, så är menniskan skapad för alt arbeta; och det är bättre att vara jordbrukare eler herde under en klar och vacker himmel och i fria luften, än en fattig satan till grufarbetare, ner uti eit svart bål, alldeles som en mullvad. Således tycker jag, köra svåger, att du handlat ganska klokt, och för min del tackar jag dig uppriktigt för det du, medelst din raska handling, befriat oss från denna gräshoppssvärm af främlingar, som skulle ha öfversvämmat vår stackars dal, vid första underrättelsen om le Foilets guldgrufva. De öfriga innevånarne af Bout-du-Monde,; som härstädes voro närvarande, följde sin