Aftonbladet – 1 september 1846, sida 2

Make, vitsordande sjöförklaringen, tillade att han jar 2:a delens backskorporal i styrbordsvakt d. 30 väst). April, då himlen hela dagen var klar och väderleken vacker till närmare emot aftonen, då let mulnade i lofvart och regnade något, men ej iknade sig till byväder; att tvättning och kläder128 upphängning redan försiggått, då alle man uppkallades på däck kl. 6, för att intaga nattrefyet; utt vittnet icke kan upplysa med visshet hvem som lertill kommenderade, men tror att det var cheen, hvilken stod på kommandopallen jemtesekonjen, som hade intagit plats på en kanontalja; att styrbords första del derefter fick nedgå å trossootten till der påbörjadt arbete med luckornas omvändning, men att ungefärligen ; timma derefer, som vittnet kunde tycka, alle man åter på däck uppkallades, då fartyget af den ankomne häftiga byn började kränga och kantrade; att vittnet då stack upp bramskot om styrbord samt dermed hunnit ungefärligen en famn; att kommando först gas om bramseglens gigande och straxt derpå att storseglets gigtåg och gårdingar skulle räckas; att kanonerne om bord voro fastgjorde och surrade på sätt hr kaptenlöjtnant Tersmeden upplyst; att 2:a kanonen för i lofvart var i gång efter krängningen, men vittnet såg ej att flera än denna var rubbad; att han ej observerade om chef och sekond voro uppe å däck då det började mulna; att inga seglare syntes vid eller straxt efter olyckshändelsen, samt att han icke bar sig bekant, att flera än de nu vid domstolen tillstädesvarande af korvettens besättning blifvit bergade. På frågor af aktor, svarade vittnet, dels att han icke bestämdt kan upplysa, huruvida då vid byns ankomst alle man å däck uppkallades, al!a de, som å trossbotten befunno sig, hunno att uppkomma innan olyckan timade, dels ock att det icke var mulet om eftermiddagen, men började att mörkna synnerligast i nordvest emot aftonen, sedan tvätten om bord samt klädernas upphängning blifvit verkställde, före det nattrefvet intogs; hvarjemte vittnet, på derom framställd fråga af ht kaptenlöjtnant Tersmeden, närmare än, såsom här ofvan finnes antecknadt, utredde, att 2:a kanonen rörde sig egentligen, och icke gick öfver i lä längre än ill Juckekarmen, hvilket vittnet desto säkrare har sig kunnigt, som han vid olyckstillfället stod styrbord om luckan; och Mölberg: erkände likaledes sjöförklaringen till dess riktighet, samt berättade såsom varande skantsgast om bord, och stående vid Mesane gigtåg, att det mulnade och åskan hördes om aftonen d. 30 April, sedan det hela dagen förut varit vackert väder, hvarefter och sedan nattrefvet kl. 6 blifvit intaget, då både chef ech sekond voro på däck, alle man åter uppkallades samt sekonden, som stod bredvid chefen på halfdäck, kommenderade giga bramseglen; men vittnet vet ej om detta medharns, dock såg han att mesanskot var losskastadt. Till vittnet framställdes af aktor samma frågor som Make besvarat, och å hvilka vittnet meddelte enahanda svar, hvarförutan, på ytterligare frågor. vittnet upplyste, att han ej hörde eller gaf akt på det kommando, som gafs om store gigtåg och gårdingar; att kanonerne om bord voro fastgjorde och surrade; att ingen kanon sågs af vittnet rubbad ifrån sitt ställe, att vittnet stod akterut i lä, blef väl varse, att i samma ögonblick som korvetten kantrade och sjönk, understyrman Nilsson släppte rodret och kom i sjön, men såg ej vid dettas tillfälle Appel, samt att vittnet sjelf försökte losskapa bagbordsbåt, men skulle dertill begagna sin knif, hvars egg var slö, hvarföre han med försöket icke kunde något uträtta. Vittnesberättelserne jemte svaren å de framställde frågorna upplästes samt af Make och Möllberg erkändes vara riktigt uppfattade. I denna ordning anhöll underskepparen Nyman att få tillägga sitt vittnesmål följande, som han nu fört sig till minnes, neml.: att medan tvätten å däck förehades, han som under denna förrättning hade vakt på däck, uppmanade folket skynda att sluta tvätten, emedan det snart blef annat att göra, få vakthafvande officeren, sekondlöjtnanten Rålamb befallte Nyman gå till sig, som då stod på kommandopallen, och bad Nyman icke för mycket, såsom orden föllo, skjassa på eller strängera folket, hvarpå denna yttrade: Titta blott t lofvari så får herr löjtnanten se huru der ser ut, i anledning hvaraf löjtnanten utlät sig: det betyder ingenlingr, eller det har ingen fara. (Forts. följer.) — Dazgligt Allehanda har pyligen i trenne