Aftonbladet – 1 september 1846, sida 2

GULDGRUFVAN.) BEBÄTTELS? AF ELIE BERTHET. I detta ögonblick hördes ett friskt, bullrande skratt, som återskallade från grottans ingång. Alla vände sig om och man varseblef MartinSimors — Förtriffligt, mna herrar, förträffligt! ropade han med en ton af gladt skämt. Jag ser alt den mest rörande harmoni synes herrcka emellan er och att j alla visen er värdiga egandet af den skatt jag ämnar er. — H:ad betyder detta skämt? frågade chevaliern, som var vildare än alla de öfriga. Jag älskar tro att uti allt detta råder endast ett missförstånd, och att min slägting tänker sig om tvern2 gånger innan han bryter sitt till en adelsman gifna löfte. — Huru så, chevalier? sade Martin-Simon, antagande en ytterst allvarsam mn. Jag vet alltför väl att jeg är skyldig all aktning ech allt afseende åt en adelsman, så hederlig och så uppriktig som ni, för alt hysa ens den ringiste tanke på att bryta mitt lö:te till honom Peyras ver till dena grad förblindad af sin girigbetspassion, att han ej fattade den ironi, som låg i detta yttrande, och ett uttryck af triumf spred sg öfver alla hans anletsdrag. De öfriga närvarande syntes försagda och förtretade. — Ni har ju gifvit mig samma löfte! ropade Michelot. — Men vi, priorn och jag, ha ju erbållit detta löfte af er, förr än någon annan, yttrade Esaias Noäl i klagande ton. — Se så, låt oss göra os; af med alla de ) Se Aftonb!. M 170, 471, 172, 173, 174, 175, 477, 178, 179, 180, 181, 182, 4183, 184, 185, 186 187, 188, 190, 491, 192, 194, 195, 196, 197, 198, 199 och 200,