Aftonbladet – 1 september 1846, sida 2

— Mina vänner, sade han, bortläggande sin skämtsamma ton, för att antaga en mera passande röst och hållning. Jag har velat se er alla förenade här, på detta s:älle, för att få tillfälle att meddela er en hemlighet, som länge legat tung på mitt hjerta och som stör mina dagars lugr, mina nätters hvila. Jag vet att j alla hafven länge undrat hvad som kunnat vara upphofvet till en omätlig förmögenhet, med hvilken jag tycktes framfara så föga sparsamt, och jag får nu bekänna att den slutsats, hvartill ni kommit, var ganska riktig. J hafven gissat rätta förhållandet. Ja, mina vänner: min salig far, han som kallades berganden, hide, under det att han allena och förtviflad, irrade omkring i ödemarken och kanske just i det ögonblick, då han var frestad att störta sig ned i ett af brådjupen, för att undslippa den sorg som förtärde honom, upptäckt en guldmalmådra, hvars tillvaro han kort före sin död uppläckte för mig. Af denna guldgrufvas rika afkt:stning har jag begagnat mig, för att förskaffa er det välstånd, hvaraf j ären i åtnjutande. Så länge och så mycket jag kunnat, har jag bevarat hemligheten och jag har, enligt bästa förmåga, tilldelat alla olyckliga, som nalkats mig, något af denna stora skatt, hvaraf jag ansåg mig bott som förvaltare. Nu, då jag för atltid har försäkrat ert lugn, torde det vara tid att jag tänker på mitt eget. J mfver, allesammans, just i d.g varit vittnen till de afsky värda anklagelser, för hvilka jag var föremål; jag önskar göra mig fri från dessa lömska intriger, som skulle suta med att komma mig på fall, och jag har derföre varit betänkt på att afnugga det onda vid sjelfva roten. Om jag åtnöjde mig med att, hädanefter liksom hittills, förneka att detta land innehåller en sådan skatt, skulle man icke tro mig, utan oaflitligen lägga försåt och snaror i min väg. Jag vill derföre att j alla skolen lära känna stället,