Aftonbladet – 31 augusti 1846, sida 3

ELDSVÅDA I SALA SILFVERVERK. (Från en Korresponden!.) Natten mellan den 26 och 27 Augusti, klockan omkring 4, utbrast eld uti den !, mil norrut från Sala stad belägna silfverbytta. Elden utbredde sig, oaktadt det lugna vädret, med en sådan häftighet, att, innan stadens sprutor hunno utkomma, sex byggnader stodo i ljusan liga. Alla dessa, nemligen smälthyttan, det ena kolhuset, smedjan, drifhuset med bokverk och blybod, samt 9:n8 andra bodar nedbrunno. De största ansträngningar skedde, för att rädda det öfriga verket samt boställsbyggnaderna. Någon förvirring herrskade väl i början bland släckningsmanskapet, men genom branrdchefernes lugna och kloka dispositioner återställdes snart ordåningen. Klockan 3 ansåg men sig vara mästare öfver elden, då plötsligt ett vindkast från den vid hyttan belägna Sala damm åter uppdref elden samst höljde stallet och hyttmästarebostället samt dess uthus med gnistor. Lyckligtvis saktade sig vinden snart och genom brandseglens påsprulande räddades sagde byggnader. Hade dessa blifvit antända, skulle äfven den närbelägna Sala sockenkyrka och komministersboställe, hvilka ligga helt nära, blifvit lågornas rof. Vid daggryningen ver all fara förbi. Om orsakerna till eldens uppkomst i smältbyttan torde vara för tidigt att yttra sig, då lega undersökring deröfver ännu icke skett. Något menniskolif gpilldes icke, ej heller tror man någon, efter hvad man böst, betydligen skadat sig. Bland de tiil branden ankomnpa brandredskap utmärkte sig Norrby sockens kyrkospruta, hvilken serverades med kraft och skicklighet, dernäst etadens och bergslagets fem sprutor. Detta är den tredje och betydligaste eldsvåda, som under de sista tjugufem åren hemsökt Sala hytta. År 4822 nedbrann ett vaskoch bokverk, 1829 stenhyttan, det andra vaskhuset och stigarebostället, men nu de sex här ofvan uppräknade byggnader. Ännu vid postens afgång är man sysgelsatt att släcka det rykande kol-lagret. Bergslaget bar gjort en högst betydlig förlust, icke allenast genom husen och materialiernas förstöring — tusentals tunnor kol jemte en mängd plauvk och bräder hafva uppbrunnit — utan ock derigenom, att då nu ej mera någon smälihytta finnes, arbetet på längre tid måste afstanna. Att bergsmännen icke kunna påräkna något utbyte ef blanka riksdalrar på ett per år, faller af sig sjelf. Sala den 27 Augusti 1846.