Aftonbladet – 29 augusti 1846, sida 3

I sl TETBAR VE an RUE NIA iIHdangutn, DY:NIAd förmodligen i en och annans ansigte upptäckte öfverraskning och tvifvel om hvilka sångarne kunde -vara, förklarade att det var handtverksgesäller som man hade att tacka för sången. Detta troddes Iknappt; msn förmodade att det var studenter, S hvilkas utveckling och smak naturligtvis vore bygd I på ett mera grundligt studium och längre öfning. S TO ve OPTOR OT Eee Men efter några ögonblicks förlopp fingo de tviflande syn för sägen, då de renklädda och städade handtverksgesällerne utkommo från borgsreskolan, sedan nästa sångöfning blifvit utsatt till följande dag. De sista tonerna tycktes ännu sväfva öfver deras läppar, som denna afton säkerligen icke öppnade sig till bränvinets pris eller veanhedrades af svordomar och smutsiga talesält. Detta är en utomordentligt vigtig följd af sångens förädlande inflytelse.n — MORD ocH FÖRSÖK TILL SJELFMORD, AF -IKÄRLEK. Inför accisdomstolen i Paris förevar för licke länge seden en mordransakning, som väckte mycket uppseende. En person vid namn Pricard älskade en ung flicka vid namn Victoria Samuel, och älskades af henne tillbaka; men förälirarne ville icke tillåta dem gifta sig. emedan han icke egde nog förmögenhet. Han förnyade, det oaktadt, sitt frieri trenne gånger, men fick afslsg hvarje säng. Föräldrarne beslöto nu att bortgita flickan med en annan rik men och brölloppet var utsatt till d. 45 Februsri detta år. Dagen förut begef sig Pricard, beväpnad med en laddad dubbelbössa, till flickans boning. Genom det öppna lfönstret såg han henne knäfalla på bönestolen. Han lade an med bössan, skjöt och träffade henne så att hon dog, hvarpå han satte bösspipan i sin mun och afsköt andra skottet. Men detta var icke dödande. Han häktades och tillfrisknade efter en längre tids förlopp, hvarefter han inställdes inför Idomstolen. Hans utseende var rysligt. Tungan var till en del bortskjuten, så att han med möda kunde tala. Hans advokat uppgaf att det varit de begge älskandes afsigt att på en gång sluta sina Hf, och detta vidhöll äfven Pricard, endast beklagande att det icke lyckats bonom att på samma gång med henne gå ur en verld, der man så hårdt behandlat dem, till en bättre, der de kunde förenas. Juryn förklarade, i anseende till förekommande bevekande omständigheter, Pricard för icke skyldig. — MÄREVÄRDIG MYSTIFIKATION. Den G Augusti, berättar tidningen Gezette des tribunaux, hände sig, att en doktor Pelalande hade varit ute på en promenad utom Paris med sin unga fru, som han höll under armen. Han befann sig på hemvägen i alleen af Elyseiska fälten, och var just vid hörnet af gatan S:t Florentin, då en ung man kom khäftigt emot honom, svettig och andtruten, och utropade: ack hr doktor, hvad det var väl att jag träffade er! För Guds skull följ mig, det är fråga om en menniskas liff Den unge mannen var utom sig och doktorn tvekade icke att följa honom, samt lemnade derföre den unga frun under löfte att komma tillbaka och bersta henne så snart som möjligt. Hen följde den unge mannen, som återtog sin kurs åt bulevarden. Men denne hade så brådtom, att doktorn, som var något fetlagd och däst, hade yttersta svårighet alt följa honom, samt derföre under flåsande och pustande bad att de måtte få gå litet saktare. Den andre hörde likväl ingenting, utan sprang ett godt stycke framför och ökzde allt mer afståndet dem emellan, tills han ändtligen slideles försvann ur doktorns åsyn. Denne, som icke ännu rätt visste hvsrom det var fråga, eller hvar det ställe var beläget, der hans närvaro så nödvändigt erfordrades, stadnade nu för att få hemta andan och såg sig omkring. Ingen budbärare syntes mera till. Andtligen tänkte doktorn: Det här ger jag tusan; efter det folket känner mig, men jag icke dem, så få de väl skicka efter mig hemma! Och derpå vände han om och gick tillbaka för att hemta sin fru. Till sin förvåning fann han henne likväl ej på stället, der ban lemnat henne, Han trodde då att hon gålt hem och begaf sig dit. Men bon hade icke hemkommit. Hela dagen förflöt utan satt hon hördes af. Nu blef vår doktor, likasom förhållandet skulle varit med hvarje äkta man, som har en ung och vacker fru, orolig: han skickade bud till ella vänner och slägtingar: ingen kar hört af henne. Först följande dagen, då alla andra efterspaningar voro förgäfves, beslöt han att anmäla saken hos policen. De forskningar, som i följd häraf anställts, gifva all anledning till den förmodan, att den unga frun E på aftonen rest i sällskap med en utiänninrg med l: mörkt hår och långt skägg samt ett martialiskt) utseende på jernvägen ät Brussel och Ostende, samt att hon, under det hon hängde vid mannens arm, ; varit i samråd med den andtrutne budbäraren,: hvars ändamål endast var att förskaffa hennes hällt ett stycke åt sidan, på det hon gjelf under tiden måtte kunna komma undan. — CAFArRELUL Uppå ingen konstnär torde lyckan hafva s!ösat så mycket af sina håfvor, som på sångaren Caferelli. Hans röst var en af de vackraste tenorer under he!a förra århundradet. Han var son till en landtman i Bari uii Nespe! och hans egentliga namn var Gactano Majerano. En musikidkare i hans hemort, som bemärkte gossens ovanliga naturanlag, tog honom i sitt hus F och undervisade honom samt öfverlemnade honom j till vidare utbildning åt den berömde Porpora, som efter några års undervisning förklarade honom för den förs:a och fulikomligaste sångare i verlden. Geetano gjorde nu under namnet Caforeli en sonstresa genom Italien, Frankrike och England, samt skördade så mycket bifall, att ingen sångare ville vedervåga att låta höra sig efter honom. Han förvärfvade härunder så mycket penningar, att ban kunde köpa herreskapet Santo Dorato och med letta hertigtiteln. Vid sin död efterlemnade han it sin nevö, utom godset, en årlig ränta af 12,000 talienska dukater. EO TARAS ENARE ENAT TAR IT TIN TTNEETIE TEV SSE NEITTTTEKL TALET HANDELS-UNDERRÄTTELSER: Torgoch Hamnpriser. 6) ie E STOCKHOLM den 229 Aug. Hvcte, nyt!, 1453 47 Rär Råg, ny, 49: 39 å 43 Råär, Koroa 10: 24 å 41 Rdr, Baf) —-— RR Jt Vt ke ——-—