UTRIEERS. STORBRITANNIEN. Lord Palmerstons yttrande öfver de sista politiska händelserna i Krakau, när han i underhuset besvarade M:r Humes motion om framläggande af diplomatiska dokumenrter angående sista polska upproret, her väckt uppseende genom sin ovanliga skärpa, och sannt är ock att den jemnförelse som undföll engelska utrikes ministern, angående Wienertraktatens giltighet i olika fall, är kanske det allvarsammaste som hittil!s blivit sagdt åt Wienerkontraherterna, och tillhör det slags ord,som pläga ligga handlingen närmast. Sedan Lorden i allmänna ordalag beklagat Polens o:ycksöden, men förklarat att hvad som deraf Jizger framoin Wienerkongressen är nu mera föremål för häfderna och icke för underhandlingarne, tillade han, med aseende på Krakau, alt Wienertroktaten ha? blifvit kränkt g:xom de seånaste häsxdelsernax .... 2ch om nu, oaktadt alla o:saker till Jugnets störande blifvit aflägsnad2, Österrikarne äadå längre besätta Krakau, och de tre skyddsmakterna icke skulle göra någon anstait att å:erställa Krakaus sjelfständighet i öfverensstämmelse med Wienertraktaiens föreskrifter, så lågo dori ett direkt förnärmande af traktaten, hvilket deck, eter hvad jag hoppas, icke åsyitss af skyddsmakterna. Jag hyser dertill en för stor mening om der2s rättskänsla, och är viss på att de inse hurusom Wienertraktaten måst-, likt hvarje annan, betraktas som ett helt och att ingen bland de deri deltegand: styrelserna tillåtes att å era sidan utvälja de artiklar, som den vill iakttaga, eller å andra sidan dem, som den beslutit att kränka. NVidare bör jag säga, att områgon makt är interesserad uti att Wienertraktaten förblifver oförkränkt, så är det de tyska mskterna, hvilkas skarpsinnighet det icke kan uadfala, att om Wienertraktaten icke gäller någonting vid Weichseln, så måste den äga lika litet at! betyda vid Po och RBhenn. TYSKLAND. Om de händelser, som närmast föregingo upp: lösningen af Holsteinska ständerförsamlingen i Iizehoe, berättas i en skrifve!se från Kiel af d. 49 dennes följande: I förrsårs upplöstes Holsteinska sländerför samlingen defivitift. Till d. 43 hade endast fyra suppleanter inställt sig, och af de ledamöter Konungen utser utaf ridderskapet, erofre Revent!ow från Farve, och professor Waitz så:om representant för universitetet. Till måndagen d. 47 var ett sammanträde utsatt. Sedan rå gra formella ärenden förut blivit afgjorda, upp stod först grefve Reventluw från Farve och förklarade att ban endast infunnit sig för att pro: testera emot den hotelse, som blifvit utialid i kalle:sebrefvet till honom att inställa sig, att i fall han icke infann sig, en annan ledamot af ridderskapet skulle inkallas, och han protesterade bäremot såsom ett nylt ingrepp i landets representativa rältigheter. Ty enligt förordningen af 4843 ega de af Konungen utsedde mediemmarne af ridderskapet, att utöfva cin rösträttighet i ständerförsamlingen så länge de äro i besittning af en prelatur eller ett adligt gods, och denna rösträttighet kan således icke ensidigt åter fråntagas dem af landsherren. 5edan ben afgifvit denna förklaring, lemnade gre!ven stöndersalen, utan att vidare lyssna till den kungi ga kommissariens ganska matta svar härpå. Derefter uppstod professor Waiz och förklarade, att ban af formel!a grunder måste anse det för tvifvelaktigt, buruvida han kunde ens sig sisom representant i ständerförsamlingen fö universitetet; dess verklige representant var pro fessor Christiansen. Enligt lagen för provin cialständerna nimndes representanten för uni versitetet alt fungera för 6 år, och dessa vor ännu ej förflutna. Professor Christiensen had icke resignerat, utan blott tills vidare dragit si; tillbaka, emedan ständerne blifvit i sin verk samhet bämmade af landsherren; Konunge: vore icke, enligt talarens ås:gt, befogad att uts en annan ledamot för universitetet i professo Christiansens ställe. För öfrigt hvad sjelfva sa ken angick, så måste han förklara, att han allt det väsentliga gillade hvad de 59 depu!e rade, som hbemrest, åtgjort, och bland dem sär skilt professor Christiansen; att han endast in funnit sig emedan ban hoppats, att de besvär som föranledt de 39 deputerade att lemna för samlingen, blifvit afhulpne, och att han af ali dessa skäl fann sig icke kunna taga del i d vid hars... vid deras vigsel. Tröttheten oc