borde då icke visa sg endast såsom en oefter rättlig marktschreier, uppdukande likt och c likt, sanning och lögn om hvartannat, dels uta urskiljning, dels på ett sätt, som ofta visar e beräknad elakbet, i förening med den ytterst lättsinnighet; han borde ej angripa och utpek personer i deras enskilda lif. utan allvarlige beflita sig om, att genom iakttagande af hva man kallar conduite äfven i sin tidning, kunn vinna opinionen bland hederligt folk för siz den enda som har något värde; ty så myc ket måtte ban väl känna till af vanliga sede reglor, att sanning och lögn icke äro likgiltig saker, hvarken inför lagen eller allmänna tänke sättet; en regel, som han för öfrigt ganska vä synes fatta, när det angr honom sjelf, mel icke när det rör någon annan. Vi vilje nu afvakta hvad Sönrdagsbladet ka hafva att säga i sitt nästa nummer, men to: di ännu någon gårg komma tillbaka till samm: ämne. Vi hafve hittills sällan tagit notis om Söndagsb!adet, emedan det i alla fall på de hela presenterat sig sjelf förnämlgast såsom et slags paj:zzo, som gjort sina eqvilbrier och voltiger för att få publiken att skratta, oct hvars scqvaller om enskildheter de öfriga tid ningarne då icke borde relevera. Men den nt intröffade händelsen med bladets redaktör ha; gifvit denne anledning att försöka uppklifva pi en högre piedestal, samt att föreställa sig sjel såsom en martyr och en härold för hedern rättvisan och — otroligt nog — äfven för sanningen. Då inträder den öfriga pressens rätt och pligt, bjuder dess sktaing för sig sjelf och allmänheten, alt icke släppa sådana yttranden alldeles utan närmare granskning, och tillse buruvida bandlingarne öfverensstämma med de stora orden.