AV oc SE SSR VA MTM SM BRON e oe OO Ta som åtagit sig gossens sak, finna sig föranlåtne fö reslå ena parten för sakens förlikande? Jag skull i så fall få ansvara för bra mycket; och orsaken hvarföre jag icke genast, vid fråga härom, tillbakavisade insinuationen, allvarligare än som skedde låg deruti, att jag i det längsta troåde, det den person, som gjort tit. Fritze en så beskaffad proposition, skulle sjelf hava nog heder att framträde och utreda saken. Hved sedan angår berättelsen om ett lika beskaffadt hot till en af Kongl. theaterns svujetter, dervid tillägges, det jag skulle hos dena hotade personen ha infunnit mig, men af ett par hennes kamrater blifvit afvisad, så kan Aftonbladet för upptagande! och återgifvandet af denna osanning blott ursäktas dermed, att dess redaktion förmodligen lefver så utom verlden, att hon ej hört omtalas en akt, tillhörande stadens chronique scandaleuse, som dock varit nära nog i hvsrje mans mun. Rätta förhållandet med denna sik är således, alt en person, hvars namn man lärer förvexlat med mitt, en dag för flera år sedan i en biljett hotat en af Kongl, tiheaterns utmärktaste qvinliga svjetter, att så framt hon ej ville öfverlemna honom den omnämnda summan, ban från trycket skulle utgifva henneslefyernesbeskrifning, samt att, då han kom att lyfta summan, han i s:ället blifvit handgripligen tillrättavisad för ett industriknep aftvenne skådespelerskans ditkallade kamrater. Af den ena bland dessa, aktören S—n, som vistas i hufvudstaden, skulle lätteligen intyg härom förskaffes, såvidt jg ett ögonblick tvekade tro, att hvad som nu är upplyst ej vore tillräckligt för att skingra en möjligen hos en eller annan uppkommen förmodan om ingljattionens sanning. Finner nu ej Aftonbladet huru orätt det handlat, som sålunda bundit mig för en sak, hvarmed jag ej haft att skaffa mer än dess egen redaktion, så vill jeg ej begära ett sådant återtagande af dessa infama insinuationer, som jag och hvarje annan i min ställning har rätt att fordra. Hvad sist rörer uppgiften om ett lika beskaffsdt hot till en af hufvudstedens kyrkoherdar, så har jag ej hört talas derom, förr än Aftonbladet berättade det. Förklarande på samvete, tro och heder insinuationen för grundlös och osann, får jag ännu en gång tillägga, det jag — och detta: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ! — aldrig har hotat Dågon, att i mitt blad ställas till någon slags räken skap för deras handlingar, än mindre föreslagit någon at: med penningar derföre köpa sig fri; viljande jag tills vidare och intill dess jag sättes i tillfälle att få kunskap om de källor, hvarur osanningarne flutit, innehålla med de omdömen som slika illbragder kunna anses förtjena. Hvad som för öfrigt i de tre artiklar, hvarmed mina obetydliga person under fyra dagars förlopp blifvit från Aftonbladets sida hedrad, förekommer, -som kan förtjena ett svar, skall upptagas i min egen tidning. Stockholm den 238 Augusti 1846. Eduard Sjöberg. Vi skole icke polemisera med br Söberg i anledning af den del i förestående skrift, som är riktad mot Aftonbladet, enär de ifrågavarande ryktena visserligen varit af den art, alt en justus dolor deröfver är förklarlig hos en hvar, som oskyldist blir ansedd på det viset. Hr Sjöberg behagade imedle:tid observera hvad som utgjorde Atonbladets anledning att relevera dessa rykten, nemligen den högstämda ton, hvari Söndagsbladet talade om den opinion, som skall existera angående bladets och redaktörens karakter. Den första frågan måste då blifva: är detta sanning. och hvar finnes denna fördelaktiga opinion? Är det ibland hvad man kallar bättre folk, hvarmed vi icke förstå precist de på ranglistan uppsatte, utan dem som hafva seder, vett, bildning och känsla af det skicktliga, eller är det endast bland hamnbusarne och så beskafade personer, som kunna hänföras till packet, i bittre eller sämre klädnad? Se der en fråga, som omöjligen kan varal. likgilt:g. Söndagsbladet kallar sig en försvararel af de värnlöse och förtryckte: men i hvad kredit står väl detta blad hos dem, som mest arbetat för de värnlöses rättigheter här i landet? Och för att visa, det opinionen inom de kretsar, som man vanligen anser tillhöra upplyst folk, såsom på börsen, i embetsverken, är motsatt hvad hr Sjöberg framställt den att vara, så torso vi oss fribeten citera de ifrågavarande Tyktena. Att dessa rykten, angående biljetterna, äro: ogrundade, taga vi nu för afgjordt af hr Sjöbergs förklaring, och det gläder oss uppriktigt; men dermed är den tvistiga punkten emellan Aftonbladet och Söndagsbladet likväl ej alldeles afslutad. Detill återstår ännu, såsom hr Sjöberg torde finna, ganska mycket. Det är t. ex. omöjligt, att hr Sjöberg icke förut känt, att den af kapten Stån vidrörda ömtåliga punkten om hans föregående lefnad varit i hvars mans mun utan undantag, och det kunde såledesl icke vara någon bristande delikatess — i fall vi haft skäl att serskildt visa Söndagsbladet någon sådan — att referera hvad derom yttrades under förhöret. Har hr Sjöberg varit oskyldig äfvea härutinnan, så är det i sanning en nästan l. obegriplig otur, att bafva blifvit utsatt för ett så enhälligt förtal, hvilket då ialla fall är maktpåliggande för personen i friga, att sjelf: söka fulls ändigt undanrödja. Men då är det också svårt att begripa, huru en så föga fördelaktig tanka kunnat bilda sig om bans person som den, hvilken går och gäller öfverallt, der man hör den frågan framkastas, bvem som skrifver Söndagsbladet. Om åter det ifrågava rande felet verkligen blifvit begånget och han för flera år tillbaka genom eget uppförande samlat öfver sig det ryktet, alt vara hvad man kallar en mauvais sujel — vi behöfve troligen Ra TT