Aftonbladet – 29 augusti 1846, sida 1

vända våra rikedomar, än i det jag upprättad en familjs anseende, färdigt att för alltid oc objepligt sjunka, i följd af en lättsinnig, obe täcksam ynglings förseelser? Danne yngling va ju dessutom min slägting, och jag kunde ej gör. mindre än jag gjorde, för att rycka honom u dena afgrund, hvaruti han störtat sig. Min fa sjel, som så mycket älskade. chevalierns far skule icke hafva tad!st mitt uppförande mo: den uvge token. Och det der oförsigtiga barne! sedan, som hade uppoffrat allt, för att följa honom, var det icke en god gerning att återföra henne på rätta vägen? — Marguerite, förebrå mig icke hvad jag gjort mot de unga menniskorna. Hända hvad som hända vill, så har jag dock utöfvat en borömlig handling, och den ångrar jg icke. Den unga flickan steg upp; bon fattade sin fars båda händer, lade hbuvudet på hans axel och sade med ett oändligen ljuft uttryck i rösten: — Ni är god, min far, och er själ är uppfylid af idel goda och välvilliga känslor. I det si förvärfvat mannens kunskaper, har ni dock bibehållit all den renhjertenhet, all den enkelhet, som man finner hos barnet. Ni vill icke 52 annat än vänner och syskon i alla dem, som oragifva er, och likväl finnas oftast förrädare och fiender ibland dem. Nå väl! forttor hon med mera ifver, och i det hon rätade ut sig i hela sin längd, hvarvid hennes svarta ögon slimmade af en 1flig glans; — jag, som är blott ena ung flicka, utan erfarenhet och till hälften vilde, jag ser klart mycket, som undfaller edra öfvade blickar, Alla dessa själar;