Aftonbladet – 29 augusti 1846, sida 1

— — STEESAESERERKESESSTDETE tande, som denna metall har på allt hvad son kommer i dess närhet? Har jag icke gått änd: derhän att tvifla på er? Hvad behöfs väl mer min far? Vill ni då vänta tills vår fredliga dal blir uppfylld af mord, öfverhöljd af blod, innan ni begriper faran? Marguerite talade med värma och ö!vertygelse. Martin-S:mon kände sin beslutsamhet vackla. — Ja, min dotter, svarade han, synbart nedslagen; ehuru jag gerna skulle vilja förneka det inför mig sjel!, måste jag dock tillstå att du har, kanhända, rätt. Jag hade redan misstänkt att det olycksaliga inflytande, hvarom du talar, hade förderfvat min omgifnings hbjertan. J.g brjer på att icke mer fiona erkänsla hos dem jag gjort godt, eller oegennylita hos dem, hvilka visat mig tjers!er. Iaför mig bli de stoltaste män ö mjuka tiggare, som bönfallande utsträcka sina häsder, medan de blygaste blifva pockande och hotande. Imedlertid måste jag bekänna för lig, alt jig hade hoppats att min Unge slägling, Marcellin de Peyr:s, ej skul:e vara t:1lsänglig för någon känsla af smutsig girighet. Marguerite berättade nu i korthet hvad som om morgonen hade tilldragit sig hos Esaias N. ö tillika med det eamtal hor, några ögonblick I lerefer, hade haft med chevaliern. — Sålsdes ingen enda! ropade konungen at Pelvcux, således ingen enda, som för mina ford2a tjenster visat någon verklig erkänsla! Alt en prokurators lumpna, smutsiga själ blitv1 ipptänd af girighetens demon vid uaderrättel;en Om att Jag var egare af en ovärderlig skatt, let är ej svårt alt förklara; men att en ung