Aftonbladet – 28 augusti 1846, sida 3

gementet efter sin grad. Till en sådan dubbel tjenstgöring erfordras icke, såsom artikelförfattaren tror, någon förvånande praktisk förmåga,; enär arbetskarlarne hvarje söckendag utgå på arbete tidigare än regementets subalterner — den veckobafvande undantagen — måste vara i regementets kasern, hvilken gränsar intill arbetskarlarnes. Skulle, under arbetstiden eller förr än de sistnämnde om aftnarne återkomma, något rörande dem behöfva expedieras, äro deras kompanichefer till hands så länge de befinna sig i regementets kasern. Hafva de åter gått hem till sina qvarter, torde det snarare blifva fråga om: buru sflägset de bo, än vid hvilket regemente de äro på stat anställde? Berättiga 40 lefnadsoch 20 tjenstår till uppmuntran i ekonomiskt hänseende inom armåen, är svårt att inse: hvarföre principen ej äfven skulle få gälla för det isolerade marinregementet. Ibiand 40 personer, som vid detsamma åtnjuta löjtnantslöner, äro 6 st. redan 40 år gamla — ja, en till och med 47 — samt hafva fullt ut tjenat i 20. Af de fyra öfrige räkna tvenne 39 lefnadsoch 49 tjenstår, och ingen är yngre än 36 år. Enligt armeens sistlidne år tryckta rangrulla, finnas vid indelta infanteriet och Gottlands nationalbeväring 446 personer med löjtnants löner, af hvilka blott 27 uppnått 40 år. Detta anföres ingalunda för att bestrida billigheten af indelta armåenshrr gubalternofficerares användande till befäl vid kronoarbetskarlskompanierne; ty deras löner äro, likasom utsigterna till befordran, ej svarande mot behofvet, men sådant är förhållandet i än högre grad äfven inom marinregementet; helst när man besinnar, att lefmaden i en garnisonsort vanligtvis är dyrare än på landet och att total saknad af semester förhindrar ett, på besparing ställdt, vistande utom stationen. Något grundligt skäl torde således icke finnas. att vilja utestänga marinregementets subalternofficerare ifrån sökandet af befä!splatser vid de i Curlskrona förlagde kronoarbetskarlskompanierne, när den derigenom uppkommande dubbla befattningen kan stå tillsamman med tjenstgöringen vid regementet. Uti K. krigsvetenskapsakademiens tidskrift för sistl. Mars månad står visserligen, att: mängden af de förbrytelser, hvartill fyllerilasten hos kronoarbetskarlarne i Carlskrona på sednare tider föraniedt, synes påtagligen bevittna, att bevskningen antingen är felaktigt organiserad eller försumlig; men att häraf göra en anklagelse mot K. marinregersentet, som ej bevakar arbetskarlarne, är, rin gast sagdt, ett stort missteg. Att under arbetstiderna förhindra 230 kronoarbetskarlar, spridda på många ställen samt omgifne af tusentals andra arbetsre, med hvilka de ofta komma i beröring, ifrån oloflig åtkomst af bränvin, är icke så lätt, som det på afstånd kan synas; och de 492 båtsmanskorporaler, hvilka då utgöra bevakning eller, rättare, tillsyn, hafva städse med nit sökt att sådant förekomma. Vid E. marinregementet finnes ingen kapten. som ej sjelf sköter sitt kompani, både hvad ekonomi, disciplin och exersis beträffar; långt mindre någon, som betalar sin löjtnant för ett dylikt besvär. Uppgiften, att marinregementets soldater stå efter i instruktion, disciplin och militärisk hållning, må gälla hvad den kan; men regementets hela personal lägger ej denna beskyllning på hjertet, så länge dess högre förmän och folk, som förstå hvad man bör foråra af en sjötrupp, yttra motsattsen. Det vore mer än bedröfligt, om den för sin bildning frejdade, svenska militären, i vår tid skulle bevisa sannfärdigheten af en inskrift, som, rörande nationen, fordom kunde läsas i Riddarbolmskyrkan, och hvars G:te punkt lydde: Pertinax invidia in suoc. ) Carlskrona d. 24 Aug. 1846. P. G. Sparre. Ofverste vid kongl. marinregementet. — LL ) Ihärdig afund inbördes.