Aftonbladet – 28 augusti 1846, sida 3

elak menniska upptäcka tillvaron af den skatt, som er far efterlemnade åt er. Hvarken söner, hustru, mor, bror eller vänner voro i denna ed undaztrgna. I samma stund, då skatten hotades med att öfvergå i händer, som af densamma kunde göra ett mis:tänkt bruk, skulle ni tillintetgöra den. Efter denna sorgliga ceremoni var den sjuke utmattad; hans själ tillhörde ej längre jorden; men ni, min far, som var genomträvgd af tanken på den höga och heliga uppgift, ni hade att lösa, frågade på hvad tecken ni och edra efterkommanke skulle kunna begripa, att den omitalda skatten blefve skadlig för menskligheten, Då reste den döende sig upp i sängen, höjde sin hand mot himlen och sade: Min son! när ditt barn förbannar dig; när din vän förråder dig; när den, som du öfverböljt med välgerningar, öfverhopar dig med otidigheter; när försåten sammanhopa sig i dina fjät; när passionerna, likt lössläppta stormar, rasa omkring dig; när gubben, för att behaga dig, begår nedrigheter; när brudgummen förråder sin brud och presten den Gud han tjenar, — då är det tecken till att stunden är kommen. — Och sedan den döende uttalat dessa ord, sjönk han tillbaka på sin bädd; hans ögon tillslötos och han uppgaf andan. — Marguerite! Marguerite! ropade Simon. Hvarföre återväcka hos mig dessa sorgsna minnen? — Emedan, min bästa far, de af den döende gifna, förebådande tecknen äro komna; emedan, nu sedan vår hemlighet är känd, broiten och förräderiet omgifva oss på alla sidor.3 en allt trängre och trängre krets; emean gubbar i er närhet vanhedra sina grå hår, brudgummen förskjuter bruden, yesten hädar sin Gud, och ... har icke NY3s er egen dotter förbannat er i sitt bjerla? — Ja, ja, ögonblicket är kommet. Vi måste förstöra det olycksaliga inflytande, som, ett eller annat ögonblick, skall hemsöka den