Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 3

AAUNA VARD Vik ULIT LUILL SUNDAGDSNBLADET. Det handgripliga avfallet på redaktören a Söndagsbladet, hvaraf detaljerna redan äro känd: Igerom en föregående berältelse i denna tid ; ning, är en händelse, som af giltiga skäl väck len allmän uppmärksamhet och föranledt be ,Itraktelser i alla kretsar. Utöfvandet af fysisk! I våld utgör redan i och tör sig sjelt alltid er I betänklig sak, hvilken ogillas af lagarna, som :llagt all straffrätt endast istatens hand, ur hvilken den icke under något vilkor kan öfverlåtas till den enskilde; och det betänkliga ökas för -Idet ifrågavarande fallet dels deraf, att angriI parne voro två cmot en, dels ock deraf, att ide icke tillhöra hopen, utan äro tjenstemän, I båda anställde just vid den ordningsmekt, som lär tillsatt för bibehållande af fred och säkerIhet till person och egendom. Detta är den första tanke, hvartill man ledes af denna händelse. A andra sidan åter bar Söndagsbladet icke försammat att taga affir härpå, såsom man säger, och begagna det gjorda angreppet för att framställa sig såsom en martyr för försvaret af de fattige och förtryckte emot de rikes och mäktiges tyranni, för att sålunda hos en de! af befolkningen vinna en sympathi, som redaktören, enligt sitt eget tl kännagifvande, ämnar begagna, för att fortf-ra i samma anda som hittills, under hopp om allt mera framgång. Denna omständighet, i förening dermed, att det icke är helt och hållet likgiltigt hurudan en tidning är beskaffad, som läses hufvudsakligen inom de klasser, hvilka i följd af sin ställning äro föga i tillfälle att sysselsätta sig med andra bildningsmedel, kan utgöra en giltig anledning att undersöka i hvad mån det videtur, som Söndagsbadet nu gifvit sig sjelf och sin redaktör, är öfverensstämmande med verkliga förhållandet, och att, i annat fall, sine ira et studio försätta mannen tillbaka i sina rätta proportioner. Vi väljai detta hänseende lämpligast en artikel i det ssta Söndagsbladet. En sak, som man till en början icke kan undgå anmärka avgående sjelfva våldet, emedan vi hört flere förundra sig, är det besynnerliga, att hr Sjöberg vid båda tillfällena var så ytterst spak, att han icke gjorde det minsta försök att sätta sig till motvärn. Det är väl icke troligt, att detta kunnat afböja misshandlingen, då han var ensam emot två personer; men han hade dock lätt kunnat genom ett försök till försvar efierlemna ett och annat märke på sina motstindare, som hade varit obehagligt nog för dem. Härm d må dock vara huru som hest; det anmärkningsvärda ligger uti den olikhet, som visar sig mellan hans fromhet vid ifrågavarande tillfälle, och den ända ull löjlighet öfvermodiga tonen i det näst påföljande Söndagsbladet. Vi förbigå större delen af den pompösa raålning, som Söndagsbladet gör öfver de rysliga följderna af hvad som nu inträffat, och uppehålla oss blott vid det påståendet, att en opinion inom hufvudstaden önskar Söndagsbladet en fortfarande framgång och utsträckt cirkulation, säkra att i oss (Söndagsbladets red.) finna försvarare mot våldet, godtycket, olagligheten, samt hvarje krönkning at folkets frioch rättigheter, samt slutar att hänvisa på en sådan de fattiges och värnlöses organ inom presse, sedan det numera på annat håll är rält svårt att utan förespråkare eller för stora uppoffringar få rätt, der man kan påfordra en ,sådan.n Härvid måste man fråga? Ar detta verkligen säkert: har Söndagsbladet iek2 dårat sig med en falsk föreställning? Gifves en så gynnsam opinion om bladet, äfven hos dem som köpa och läsa det? Vi hafve åtminstone ej kunnat förspörja något sådant. Vi vilje icke vara i det ringaste orättvisa och erkänna således, att mången kan finnas, som anser att Söndagsbladet äfven har gjort något godt, eburu detta är ganska obetydligt. Det låter nemligen ganska väl höra sig, att fruktan att blifva prostituerad i ett blad, som publicerar ikt och olikt utan urskiljning, äfven kan hafva afhållit en och annan från någon kl.ndervärd handling; och i detta hänseende är det ingalunda vår önskan, att tidningen må helt och hållet underiryckas, den kunde till och med gerna behålla sin egenskap af marodör, blott detta icke skedde med en så ytterlig lättsinnighet. Men lika obestridligt är, att det just genom denna ytterliga lättsinnighet dels istadkommit mycket mera ondt, så vida det kan anses så, att personer blifva antastade och deras rykte angripet, i sådana omständigheter, som icke alls tillhöra offentligheten; dels också sjelf tillintetgjort det goda, som det eljest såsom pressens enfant perdu hade kunnat uträtta. Vi vilje förklara det sednare närmare genom ett exempel. Det har ej sällan händt, ati Sönlagsbladet gjort anmärkningar om laglösheter, begångna af polisbetjeningen, m. m., som hade kunnat förtjena att reproduceras och understödjas af de andra tidningarna. Men nästan hvarje gång Aftonbladet upptagit eller återgilvit en sådan berättelse, har det befunnits, att en liten portion sanning blifvit af Söndagspladet uppblandad med en stor portion lögaiktiga tillsatser, så alt man utsatt sig för reUR mem St ÅA mem; (ÅA pp —FF ke Vr