Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 1

vet att denna summa skall-tiil er utbetalas genast vid första framteendet af vexeln. Jag hoppas att ni skall finna, det.er tid just icke varit så illa använd. Prokuratorn betraktade noga det undfångna papperet, sammanvek det långsamt, stoppade det i sin ficka och tackade medelst en böjning på hulvudet. Imedlert:d upphörde icke hans bryderi och värdens frikostighet tycktes ännu mera öka svårigheten af hans ställning. : Martin-Simon betraktade honom med en min al otålighet och förundran. — Min herre, började ändtligen prokuratorn i en lugn och allvarlig ton, utan att se på den, till bvilken han talade. Allt är nu på bästa fot, i fråga om de affårer, dem vi tillsammans hafva uppgjort, i hvad som rörer våra respektive pupillers giftermål. För det öfriga få de sjelfva sörja, och om de uti en framtid ej bli lyckliga, så är det deras eget fel. Ni kan med allt skäl lyckönska er till de anstalter som blifvit vidtagna, och jag, för min del, har funnit min räkning vid dessa negociationer. Likväl tror jag att det hädanefter blir onödigt att vi tala om det förflutna, och att det är tid att sysselsätta oss med edra egna angelägenheter, sedan pi nu tillräckligt sysselsatt er med edra skyddlingars. — Hvart vill ni hän, mäster Michelot? frågade bergsbon i det han rynkade ögonbrynen. Jag tycker att jag sjelf borde bäst kunna dömma om den större eller mindre vård jag bör taga om mina egna angelägenheter, och att ingen icke ens en prokurator, har rätt att inblanda sig.. Litet tålamod, återtog Michelot i en ton af