Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 3

UVIÄRA a UUStev 2VI92al UU LIL Stvag 35 PEYS ving, anarki och undergång? 1 fom — Vid genomögnandet af Söndagsbladets sed naste nummer, med anledning af den våldsam ma tilldragelse, som träffat dess redaktör, h vi uti en artikel med öfverskrift: Anläggnin gen mot redaktörers af Söndagsbladet per son, bland annat oförmodadt träffat på följand stycke: Den stora pressen har varit och är besvärad a oss; i åtskilliga frågor, deri vi mera eftertrycklig gripit in, bar vår röst afgjort rätt mycket, oc den framgång vi egt har skaffat oss fiender p detta håll. Vi vilja ej upprifva gemla sår, ocI tala om de bearbetningar som blifvit försökta me vår redaktör för att få honom kekaiannen gryta dervid herr Hjerta sjelf ej skytt att för deita än damål träda in på samma byrå som den, hvares detta nedskrifves; men hvad vitro oss böra nämn: är, att sedan försöken misslyckades, man fattad det vislga beslut att ignorera vårt blad. Sedai äfven detta misslyckades, sedan tidningens debi i stället ökades, föll man på en annan id. utmå lade den såsom något alldeles förskräckligt, ingå ende på privatlifvets fridlysta fält, blott med et mål för sin vVerksemhet, att beröfva folk dess an seende i det allmänna, hvilken jargon men på en skild och offentlig väg sökte gifva fart och ti något helt u:bilda,. Hvad egentliga meningen kan vara med d mystiska uttryck, som här blifvit citerade känna vi icke, men det synbara är, att der ligger en insinuation, beräknad åtmiustone at väcka nyfikevhet och föranleda åtskilliga giss mingar. Det torde derföre vara skäl upplysa alt hr Hjerta väl en gång under sista riksda; var inne på boktryckaren Lundberg; et komp officin, hvilket förmodligen menas med der byrå, hvarest Söndagsbladet utgifves, men dett besök hade icke afseende på Söndsgsbladet som då ej ens lärer skrifvits af hr Sjöberg utsn afråg alt åstadkomma en tillrättavisning af en mängd lögraktiga uppgifter mot åtskillig aktningsvärda ledamöter af boudeståndet, ut tidningen Den Konstitutionelte. Vi kände då icke br Sjöberg och hade knappast sett elle hört talas om honom törut, men hade hört berättas, att han var en helt ung, oförfaren oct med ärendernas verkliga ställning föga hbekan person, som blindt 1: ddes af andra, hvilka stod bakom och nyttjade horom tll verktyg, s:m hoppades derföre attgerom ett muntligt semta iå honom att återtaga de falska uppgifter, som blifvit gjorda om några dkussioner i bonde: ståndet, samt att dymedelst kunna undvika er vid!yft:g tidningspolemik under det tiden var upptagen af r:ksdagsärenderna. Att detta försök misslyckades,, är ganska sannt; men de! är äfven kändt hvad utgången blef för Den Konstitutiovelle innan årets slut. Det märkligsste beviset på opinionen om nämnde biac är, att då förläggarne Lundberg et komp. till året derpå annonserade om en annan tidnings utgifvande, ansågo de sig böra serskildt och uttryckligen tilikännagifv2, att redaktören af Den Kovstitutionelle (neml. hr Sjöberg) icke komme att deltaga i det nya bladet. Något annat besök än det ru nämnda, som endast alsåg omtörmälde speciella ärende, hvilket sedan ganska utförligt om!örmäldes i Aftonbladet, ba hr Bjerta icke gjort, hvarken på ifrågavarande byrå eller någon annan, der Söndagsbladets artiklar kunnat skrifvas, hvarken i ett eller annat ändamål. Söndagsbladet tyckes äfven, såsom man ser af det citerade stycket, vilja göra sig en hei hop till godo af den omständigheten, att de öfriga tidomgarna fattat det visliga beslutet att ignorera detsamma; men Söndagsbladet far vilse om anledningen dertill. Den verkliga torde kortast kunna uttryckas, genom det figurliga talesätt, som vi wvije eriura oss någonstädes hafva hört, att det finnes vissa föremål, dem man icke en gång vill taga i med en tång, och från hvilka man helst håller sig på en honnett distans. Detta oaktadt finnes det vissa omständigheter i afseerde på Sönda sblsdets existens, som kunde behöfva att framhållas, utan att man der före behöfver röra i tidningens egentliga innehåll. Det kan nämiigen förtjena att undersökas, bu:u det är möjligt, att ett blad af sådan beskafferhet kunnat erhålla en så pass betydlig debit, som Söndagsbladet lär hafva. I vir öfvertyge!se tar detta endast kunnat tillvägabrinsas gexom den utomordentliga taktlöshet hvarned tidsingen blifvit behandlad från vissa veierbörandes sida, och hvarigenom det nu kunnat komma ända derhän, att br Sjöberg kan tåra sig sjelf med den före:tillningen, som helt rimodigt framträder i sednaste Söndagsbladet, tt ban är de fattiges och förtrycktes värn mat da wihkaana Anh näältinann tunnas AA PL