Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 3

för att hoppas det ni icke ämnar förverkliga de hotelser, hvilka i vreden undfallit er. Fröken de Bianchefort har icke begått något som af er förtjenar en förolämpning, och jag vet att min far skuile vara obarmhertis, i fråga om en sådan låghet. — Och likväl, mamsell, yttrade Peyras med vildtet, bar jag oåterkalleligen beslutat att bryta denna förbindelse, så vida icke... — Ett viltor!... Säg fort!... — Så vida icke ni, inom en timma, har för mig upptickt det ställe, hverest guldgrufvan finns. Marguerite var i begrepp att svara, men de befunno sig just i detta ögonblick på byns lilla torg, och vid det de veko om hörnet af en gård, som gränsade intill Mertin-Simons, funno d en större folkmängd församlad just utanför dennes hus. Buler, stoj och högljudda, larmande röster hördes derinne, och allt tillkännagaf, att något högst ovanligt trildrog sig der. Marguerite och ehevaliern påskyndade sina steg. I samma ögonbiick störtade fröken de Biar.cbefort, hvitklädd och till hälften prydd för den förestående ceremon:er, ut ur huset och de kommande tll mötes, blek, d:rrande och med ett förstördt utseende. — Gode Gud, Margverite! och du, Marcellin! ropade hon med af fara sammanknväppta händer. Hvar voren j under detta hiskliga uppWwäde? ...., Af bermhertighet skynden er!.... Kanske torde er närvaro kunna förebygga nå. gon förferlig olycka. De inrusade nu alla tre i huset, hvarest allt tillkännagatf oreda och förvirring. (Forts. följer.)