Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 3

ee oo RR ee tikel, hvarur vi citerat ett par punkter hir ofvan. SVENSKA KYRKAN, BEDÖMD I UTLÄNDSKA BLAD. En korrespondensartikel i Kölnische Zeitung her följande märkliga reflexioner öfver religionstil:ståndet och kyrkochefernes sätt att gå till väga emot den fortskridande reformationen i Sverge. De föranleda till många betraktelser och sko:a säkert med intresse läsas af alla religiösa partier ibland oss. Vi anföra ett utdrag deraf: Den svenska hierarkiens blinda dogmatroa, andedödande symboltvång och förkättrande intolerans börja allt mer och mer yttra sin förderfliga inflytelse på församliogarne. Vi hafva redan förut berättat huru en rå och osedlig bonde utgifvit sig för en ny och bösre Frälsare; huru det lyckats honom, att förleda hela församlingar till tro på hans gudomliga sändning och fanatisera dem, ända till den grad, att de hellre öfvergifvit sitt fädernesland, än afstått från honom och hans orimliga läror; och vi tro oss vid detta tillfälle ej böra lemna en annan tilldragelse oomnämnd. Med uppdrag af 864 s. k. Läsare, hörande till Öfveroch Neder Luleå, Piteå och Skellefteå socknar, hafva tvänne hemmansegare ingått till Konungen med anhållan, att, då till deras kunskap kommit, det största delen af rikets presterskap, bkasom också af folket, håller sig till den falska läran, hvi!ken innefattas i Nya Psalmboken, Handboken och Katechesen, så att rum ej vore till den förmodan, att en sådan lära inom statskyrkan sjelf lärer afskaffas, Konungen, på dessa och andra anforda skä!, mätte tillåta dem bilda en egen församling och välja egna lärare, hvilka förkunnade den rena evanreliskt-Jutherska läran och åt församlingen utdelade de hel. sakramenterna enligt Christi och apostlarnes sätt. Denna ansökning har af Konuogen nyligen blifvit afslagen. — Oredor af detta slag äro derföre så mycket betänvkligare, som de egentligen äro framhaliade af ett visst parti inom presterskapet sjelf, hvilket tyvärr har att gladja sig åt uppmuntran och skydd af möktiga prelater, i hvilkas anda och sinne de lära; samt ganska konseqvent öfvergå till de ofog, som de nu förorsakat. Vore icke af desse obskuranter förnufiets bruk till fattandet af bibela och öfverbufvud i alla religionssaker betraktadt som en synd emot den hel. ande: fördömdes icke af dem alla vetensk:pliga forskningar med deras berrligate frukier: grubblades och pratades slut ligen icke af dem så mycket om en tros kraft och under, hvarom de sjelive antingen icke hafva gjort och ej kunnat göra sg någo: begrepp, eller som blott består i den naknaste vantro oeh vid-kepelse; så vore det omöjligt, att hela törsamlingar skulle kunnat falla med sin öfvertygelse på en Erik Jensssons gudomlighet, samt om sig sjelfva påstå en genom tron erhållen fullständ:g syndfrihet och omöjlighet att synda. Denna tilldrsgeise kan i vårt århundrade endast förklaras genom en aildeles örsummad cHer också helt och håjlet orimlig rehgionsundervisning. Bedrifligt är det, när bvilken landstrykare, som behager, med framsång kan utgifva sig för profet; beklagaosvärdt wåste det vara, då kyrkan icke söker återleda i sitt sköte dessa vilseörde, utan obarrmbertigt stöter dem ifrån sig. Ett par domk:pite! gjorde örst det försöket, att förkättra en Almqvist, en Ignell; och försimlipgarne vända pu et alldeles dyhkt försök, att förkättra, mot bela Statssyrkan. Man måste tillstå, att detta sednare ulldeles icke sket: utan fog och rätt, om man billigar den trundsatts, från hvilken lika mycket domkapitlen som församlingsrne utgingo (symboliska böckerna såsom norma fidei); ja, man måste tilläga, all församlingarna egde ännu mera skäl för silt förfarsnde emot statskyrkan, in domkepitlen hade för hvad de gjorde. Ty det låter s:g icke neka, att nya psalmboken, handboken uch katechesen till ordalag och mening betydsnde afvika från det förut använda. nnehölle en Ignells skrifter theologiska forskipgar, hvilka t. ex. mer eller mindre öivernsstämde med Sechleiermzachers åsigter, så cegde nan arvtingen att vederlägga dem, eller måste nen lemna dem obesiridda, och låta dem, likt ndra forsknirgar, lemnas till bruk och begaglande ar enbvar. De andra böckerna (psalm;oken, handboken och katecheser), deremot, nnebålla för hela kyrkan trosoch uppbygelsenormer, efter hviika hvar och en maste ERNST VAAN SNS FRED SRT TIERSE EMETILTETT mm aft hannunaa dat rs ala ämnar fönrsA bif.