Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 2

et —— SEE beslutat att gifta mig med fröken de Blanchefort? — År då icke allt i ordning till earemonien? frågade den unga fliekan med darrande röst. Är icke hela vårt hus smyckadt, som till en stor högtid? ... och det just då, när sorgen kanske är färdig att för alltid inträda der!... Visar min far sig icke glad och stolt öfver eder tillsommarde sällhet, och det just då en förfirlig olycka torde hota honom sjelf? Niglömmer att bruden, redan i detta ögonblick, ikläder sig sina b:udsmycken och att presten lagar sig till att framträda inför altaret. — Nå väl, hvad gör det? ... Se på mig, Marguerite! Är jag färdig, jag? Ar detta den drägt, är detta den min, som en lycklig brudgumme bör hafva, då ban står färdig att till altaret föra den han innerligen ä!skar? En sömnlös natt kan förändra månget beslut. Marguerite stannade plötsligt och hennes anletsdrag fingo en ovanlig Uflighet. — Jag förstår er icke, sade hon med bruten röst. Om det var af förvåning, af harm, af förakt, eller af något annat slags rörelse, har man svårt att vela, men Marguerite rodnade och bleknade skiftevis. Hon nedslog ögonen och kände en konrvulsivisk darrning. — Och hvarföre? frågade hon. Chevaliern hade fullkomligen varseblifvit alla dessa skiftande sinnesrörelser på Marguerites stränga ansigte, och detta kunde ej annat än stärka honom i de redan fattade misstankarne. Han var en bland detta slags utsväfvande karlar, som tro att allting är möjligt för en qvin