Aftonbladet – 24 augusti 1846, sida 3

all?eles rara och blottade. Vi finna således, att vågarra host, vinter och vår endast undantagsvis äro tenligen fårbara, och att de om sommaren skulle vara nästan bättre, om de lemnades utan påfyttnad. Undertecknad tror enfaldeligen, attdetta allmänna onda kunde hjelpas utan statsanslag och noten förökadt arbete för de väghållende endast genom en förnuftigare arbetsmetod. Det första och bästa medlet att vinna ändamå!et vågar jag påstå skul!e vara: att väghållningen komme att sockenvis bekostas med vissa dagsverken al hvarje hemman och att erdentliga vägfogdar valdes, hvilka stulle hafva inseerde öfver och ordna arbetet. — Under nu varande fördelning, då hvar och en lappar och lagar efter eget hufvud och många sags fyllnad, den mesta oduglig och mer skadande än gagnande, nyttjas, kan ingen allmän förbättring vinnas. Förnuftet och erfarenheten lära, att tjenligt vägfyNnadsämne, om det äfven måste hemtas på långt afstånd, förorsakar i längden mindre arbete och besvär än det lösa och flyktiga, som årligen påföres och bortgår. Der vägens yta blifvit försedd med några tums grof grusyllning, motstår den alla väderskiftev, äfvensom tramp. och åkning, utan att bifvs lös och djup. På sådana ställen, der man under nuvarande omständigheter ofta är i fara at sjunka, skulle ifylld kullersten mycket minska grus åteången. Om man till en: början satte de sämsta vigstyckena i godt skick, och endast nödtorftigt jemnade de bättre, då behovet påkallar, så skulle likväl snart kommunikationer blifva mycket undertättad. Om alla täta stängsel invid vägen äfven borttogos eller utbyttes mot glesa, som lemnade snön fri passege, så skulle a!la stora drifvor på vägarne försvinna. Att få snön jemnt fördelad på vägen kunde äfven ske, om täta stängsel, !, aln höga. uppfördes på vägkspterna. Dessa snöstäng;el kunde göras af träd, sten, el!er i nödfall af väl skurna jordtorfvor, och vara försedda med små öppningar på sidorna, att vattnet hade fritt utopp. En stor förmån skue dessa fördämningar medöra under alla årstider, nemligen att man hade svårt att köra i diket. — Hvilken gyllene tid ;ku!!e det ej blifva, om alla vägar vore hårda och asta för vagn och försedda med ett jemnt och klingande före för gäde — hejsan hvad vi då skulle åka! Aro dessa tankar ej verkställbara utan blotta sanguiniska drömmar, derom må de vise i andena dömma; men förbättring bara för våra emmerliga vägar!!! Alskare af fortkomst.