Aftonbladet – 24 augusti 1846, sida 3

vid allt detta. Och sedan, den der skrymtaktiga presten och den sjåpige skolmästaren. Huru de gingo friskt på, båda två! huru de sökte begsgna sig af den stackars flickans förtviflan och sinnesförvirring, för att frånrycka henne sin hemlshet och för att aftvinga benne ett löfte! O, partierna äro väl uppställda; en hvsr drar åt sin sida, och Martin-Simons verkliga eller inbillade brott bliser under alltsammans. — Dock, låtom oss se: -hvad fördel kan jag, såsom slägting vill konungen i Pelvoux, draga af alltsammans? Den del jag erbåller är en lapprisumma af hundra eller hundrafemti tusen livres, hvarmed man vill, i egenskap af välgörare, visa sig nådig mot den yngre grenen af familjen Peyras. Det är litet .... det är en borgerlig förmögenhet, på sin höjd. Och imedlertid kunde, om den förmodan, som så gerna vill truga sig på mig, skulle realiseras, ... OM nemligen derna lilla Marguerite, oaktadt sitt imponerande utseende och sina drotiningslater, icke såge mig med likgiltigt öga, kunde, säger jag, Marcellin de Peyras bli något helt annat än hvad han nu är. Detta kunde ju måhända icke vara så alldeles omöjligt. Jag tror mig, utan att smickra mig sjelf, vara den bäste hon råkat i detta förtforade land. Om så vore att min förmodan sloge in, så vore min Jycka gjord och jag skulle pog veta fysta dem, hvilka höja knotande röster krivg far och dotter. Jag skulle gifta mig med Marguerite och komma i besittning af guldgrufvan. Ja, men Ernestine! Annama den iördömda idten jag fick, att bortröfva det lilla sjäpet! Kontraktet är väl undertecknadt, men! man kan ju bryta ett kontrakt; Det är väl