Aftonbladet – 24 augusti 1846, sida 2

— Den våldsamma åverkan, för hvilken relaktören af Söndagsbladet i förra veckan varit utsatt, förorsakade af förklarliga skäl i går en mer än vanligt stor nyfikenhet att få se hvad Sendagsbladet sjelf skulle yttra derom. Tillfället bar också icke blifvit utan habilitet begagnadt för att söka gifva bladet en Jyftning och draga en martyrgloria omkring redaktören, såsom en irare lör och försvarare afsederna och alla förtryckta. Följderna af det begångna våldet åter äro rysliga, sådana Söndagsbladet och dess vänner förvummit dem: Man hör nu mera ej annat, än att den och den skall med käppen tillrättavisas för det och det; listan på alla de, som försyndat sig och skola springa ötver klingan, är stor, staden skall likna ett slagtarhus, och vid solens uppgång torde man väl i portar och på gator hitta upp mördade skriftställare, som med gisselns ris eller allvarets stränga och varnande röst angripit olater och olagligheter, tillhållit vänner och ovänner stt sköta deras kall, uppfylla deras skyld:gheter. Blodet skall ryka ur jorden, skall drypa från gatknutarne, intill dess systemet antager en så vandalisk natur, att icke ens de högt uppsatte i samhället längre gå säkra för spionernas vapen, då väl det yttre tvånget skall drifva domaremakten att icke såsom nu tolerera brott, hvilka, ostraffade lemnade, visa samhällets förtryckta individer den väg de skola gå för att qväfva deras plågoandar, och sätta vepen i händerna på hvar och en, som tror sig hafva en liden orättvisa att hämnas mot förmän, husbönder, domare och andra offentliga personer. Söndaxssbladet anmärker till.ka, att den ena af dem, som angrepo honom, distitlatorn kapten Hofving, skall vara adjuiant hus br öfverståthållaren. Vid detta och hvad Söndazgsbladet i öfrigt anfört, är en vigtig omständighet att anmärka, neroligen att redaktören tyckes alldeles hafva förbisett hvad som ugjort den egentliga orsaken till den mot honom uppkomna ovilja, och hvilken består deruti, att han ej det ringaste skiljer emellan lögn och sanning. Derta ärlikväl nödvändigare i samma mån som man gjort till sin födkrok att röra sig på skandalens område, och sjelfva det sista nuwret af Söndagsbiadet visar i detta bänseende mer än väl, att redaktören ännu fortfar i samma förblindelse. Mrs — Hos redektionen har det förtydligande blifvit begärdt, att det icke är arrendatorn utaf egendomen Fittja, inspektorn Joh. Christ. Pettersson, som vid Svartlösa häradsiätt blifvit dömd för förfalskning af dagbok, utan, Petter Pettersson, hvilken i egenskap af håltkarl i 5 år tjenstgjort vid bemälde egendom och understundom benämnts gästgifvaren.