Aftonbladet – 22 augusti 1846, sida 2

a hvimlande menniskor keilas arbetare, dagekarlar, bamnobussr; andia hondtverkare, borgare, egendomsbesittare; audra iter embetsmän af olika grader och verkningskretsar. Nu kunna dessa antingen skilia siv rån bvarandra i afskilda kaster, såsom brukas i Hindostan, e eller närma sig hvarandra i broderlig kärlek, gifvande vika den ena för den andra, och lemnande åt hvar och en den plats i samhället och kyrkan, som honom med rätta tillhörer på grund af medfödda, utvecklade naturaulag. Ideen derom kallar förf. ståndscirkulation. Mot denna id har åtskilligt invändts; bland annat den lilla olägenheten, ati han ice är verkställbar under närvarande iförbållanden. Att mota och häfva dessa invändningar, i synnerhet den sistnämnda, är ofvan citerade skriit utkommen.. Den utgör således ett bihang till dea förra. Nu ville väl läsaren gerna veta, om författaren häri lyckats. Men rec. akts:r sig, af aktning för läsarens eget omdöme, at: derom på förhand afgöra. Han nimver icke en sång namnen på de medel, hvarigenom stindseirkulationens ide i förfaitarenvs tanke låter verkställa sig. Men gerna står han till tjenst med utdrag af några satser, hvilka bevisa jåstiendet, att boken är skrifven i tidens bättre rigtning, d. äs i sannt kristlig anda, och hvilka böra locka lä ssaren att köpa henne. Eiler skulle läsaren kunna förneka tidsenlig rigininz och kristlig prägel åt efterföljande sanningar? 4:0 All yttre ätskilned i kroppsoch själsarbetes hittills antagna (olika) värdighet måste betraktig som smiåsak (peg. 5). 2:0 Skeparen her velat förunna den förnuftiga menniskan, (således äfven kroppesrbecsren i sitt slafveri, råhet och betryck (p. 7,). reder under det jordiska lifvet en viss grad af lycka (pig. 9). !) 3:0 Nedstigande i kroppsarbetarnes icder är icke någon olycka (p. 40). ?) 4:0 Grundbot för elakartad sårnad vinnes icke genom blott utvändigt plåster (p. 11). ) 5:0 Det skulle blifva af stor rytta ör samhället, om ädla afkomlingar af den bildade iCessen förtroligt inympades på arbetsklazscen (p. 11). 6:0 De herrskepsbarn, som af förevyn nn icke äro ämnade til herrer, borde också lyda örsynens vink och biifva kroppsarbetare (p. 44). 7:0 Barn af obemedlade hlend kronpsarbetares familjer, äro också menniskor med a:deles enahanda växling af naturanlagen, som bisnd herrskepsbarnen, blott ofta med nägot hocre grad af stålsättning (p. 135). ?) 8:0 Det skulle vara mycket roligare och mera både andligen och lekamligen uppiskande, om skolgossen och gymnsasisten gjoric bpisot nyttigt, om sommaren i trädgården och om vintern vid nägon slöjd, i stället för att enformist promenera en tusen gånger trampad väg, ofia i jjup smuts (p. 17). 9:0 Mellanterminerna borde kelire användas till nyttiga arbeten på åker och ärg, i skogen och I slöjdstugan, än att gå och göra intet np. 49). 40:0 Skolans al!mäna underlag måste i möjligaste måtto blifva gemensamt för hela nationens barn (p. 49). 1) 41:0 Den falska intelligensen hos fultet, hvilken bibringas det genom bloits åsk iargan af det myckna falska i progukterna af ioieiigensen hos de bildade klasserna, ken botas gerom folkskolans upphöjande till högre och vicsträcktero omfattning (p. 24). ) 42:0 Herrskspsbarnen borde till ev viss grad blandas med bopen och komma av för junka ifullt kamratskap med arbetshopens barn (9, 24) ) 1) Bet skulle ingen tro, som känner sländet och nöden bland massan al menviskosiigtet. ?) Så har det likväl hittills ansetts. ) Denna sanning är helt och hållet tiblisk. Gör drickekaret först invändigt reni, och sedan det som utvärtes är: — slå ej nytt vin i gamla krukor! — sätt ej nya iapper Då gammalt kläde! — all: bibliska föreskr: tor, hvilka våra statsoch skolmän glömma s bort, då de om hvarjs mera gecomgripa verkliga principer stödt oci i systematisk o g uppställdt förslag med förskräckelse utroca: radikalism! Saken är den: de vilja utvärdigt plistra, och begripa icke, eller vilja icke heg att hvarje träd d. ä. hvarjo förhållande, hvarje institution, som ej förbättras från roten, faller ohjelpligt, ehuru plåstringen visserligen ken fördröja dess fall någon tid. Om dessa sgiatsoch skolmän äro prester, så ropa de flitigt i predikningar om py födelse, om nya se förändrade och helgade från roten. Men samhället och skolan, att ej tala om sjellva kyrkoförfsilningen, — vid deras reformerande skall man plösira, ej pånyttföda, ej i roten förbättra. Sö ina vänner, hvem har byggt gemhällst, u 2 skoloch kyrkoförfattnipgen? Just de meonniskor, till hvilka J sägen: ,uten J vardan födda på nytt, kunnen J icke ingå i Guds rike ! Bohöfver nu sjeliva upphofsmannen ganomgå t rundlig och radikal reform, så måste väl uch de!samima kunna sägas om hens verk? 3) Hvem skulle hafva trott det för 40 år sedsn! Huru många unga gretvar och baroner och små patroner, som-b ia bondoch torparungar blott som föremål att göra spe a, tro det ej ännu i d:g! 2) Deremot sätter sig hela ia bau:s vulg2 Desslikes alla skoleforer och skol:;ekiorer, som ej blott vilja skilja apologistskolan ifrån den lärda skolan, utan framförai! båda ifrån folkskolan genom inrättande af så kallade förberedande klasser,. 5) Kuvnen J smälta detta, I skoioch akade miskt bildade lärda mön, och I alla som gören anspråk på ait vara en titon smula höjda BLåhj san dan andra hanan så hafssan TJ asnannaAr en