Aftonbladet – 22 augusti 1846, sida 2

LITTERATUR. Svenska Vallvizor och Hornlåtar, med Norska Artförändringar, utsifna af Richard Dybeck; Stockholm 4846, hos P. A. Norstedt å Söner; 49 sidd. stor 8:o, å 4 r:dr 8 sk, b:ko. Anda sedan Geijer och Afzelius utgåfvo svenska folkvisor med text och musik, har kärleken för våra inhemska skatter i denna väg, jemte nitet att framdraga allt fler af dem och göra dem allmänt kända, varit i tilltagande. Också lära få folk i Europa hafva en rikedom på nationalmusik jemförlig med vår, så till qvantitet :om i synnerhet till den egendomliga karakteren. Här finnes en stor mängd små visor, tonstycken -f några få tzkter, hvilka dock genom intensiteten af sitt innehåll och ett oefterhärmiigt, nästan outgrundligt uttryck af skönhet bära prägeln af odödlighet, af evighet. Likasom flera af dem redan genomlefvat sekler, kanske några till och med årtusenden, synas de också hafva en framtid utan slut, då deremot andra, de största och sinnrikaste kompositioner, den ena efter den andra, nedgå i slömskans haf, och endast minnet af deras namn, men föga af deras innehåll, qvarstir hos någon historiker, den der vet att tala om dem. Hr Dybeck, utgifvaren af Runa, har redan förut gjort sig högt förtjent af sina landsmäns tacksamhet. för samlingar af svensk folkpocesi och folkmusik. Hvad vi denna gång hafva ati avmäla, omfaltar ett eget slag, till formen öfverhufvud anspråkslösare och mindre än det föresående. Den första afdelningen består i Vallvisor, företrädd af en Ioledning, som kallas pen blick i vallskogen,. Evligt förf:s uppgift utgör detta ett fragment eller några ord ur en utförligare afhandlivg. Atskilliga vinkar meddelas om Veitarne eller Jordbyggarne (nordens Troglodyter). Det är troligt, att en stor mängd af de äldsta vallsånger urspringa från ett herdefolk, till sjelfva nationen ej detsamma som nordens nuvarande icrbyggare, men deras föregåpgare, samt undanträngda af dem. Meihoden af hr D:s meddelanden är förut bekant. Framför hvarje visa läses först en kort historik, derefter visans ord, jemte artförändringar, derpå musiken i nottry ck och stutsen åtskilliga anmärkningar, der sådana förantits. Penna ordning följes likväl ej alltid precist. Vallvisorna äro inalles 34 och förskvifva sig från flera landskaper, särdeles i sorra och medlersta Sverige, mest Dalarne. Den andra afdelningen utgöres af Hornlåtarne, till antalet 45; äfven för det mesta från Dalarne. S utligen följer en Förklaring öfver ovanligare ord och talesätt, som i visorna förekomma. Denna ordlista innehåller ett litet och godt bidrag till kännedomen af nigra bland våra landskapsdia!ekter. Boken är tryckt med omsorg och prydlighet. Den rekommenderar sig hos hvar och en, som håller svensk nationalitet kär och älskar att sysselsätta sig med folkets karakeristiska enskildheter. je