Aftonbladet – 21 augusti 1846, sida 2

ångest. Har den tanken icke uppstått hos någon? — Esaias Nyöl syntes plågad af en djup sinnesröre!se. — Jag bekänner, sade han efter en paus, alt den der lagkarlen . . . den der prokurator Michelot ... — Det förmodade jag just, yttrade Marguerite, likkom för sig sjelf. Den karlen bör kunna snoka upp brottet, liksom gamen i våra berg från molzens böjd uppspanar sitt rof... Således har man redan fattat misstankar? ... Men säg mig, Niäö; I den def handlingen, som ni uppsait, uttrycker man ju att man byser misstankar; men anbtåller att domstolen måtte blanda sig deruti, till utredande af hördelsen? Ar det icke så? — Ja,,. nejl... I sanning var jag icke så upprörd ... så att jag icke märkte det. Marguerite stampade häftigt med foten mot golfvet. — Tala! sade hon i befallande ton. Jag vill bli upplyst om förhållandet. Jag väntar, jag fordrar att få veta hela sanningen. — Se så, låt se, fortfor hon i en lugnare ton. Säg mig er fanke, ni... er mening, ty ni måste väl hafva någon, kan jag tro. Ni vet allt hvad som passerat, och eburu ni stundom söker att geom synbar besynnerlighet väcka uppscende, oå det att man ej skall kunna misstro er, så vet jag att ni har mycken slughet och skarpinnighet. Svara mig således uppriktigt, i namn uf det som ni har kärast i verlden!.,. Tror ni tt Raboisson blifvit mördad?