Aftonbladet – 21 augusti 1846, sida 2

varts reling vid läringsbaten och der sysselsatt att: få denna sednare losskapad. (Forts. följer.) LITTERATUR Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, uatgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl, G. R. Rabe, P. E. Svedbom, P. A. Siljeström och J. Sö derlind. 4:a bäftet. Stockhom 4846 hos P. A. Nordstedt Söner; 64 sidd. å 9 rdr bko, räknadt för hel årgång eller 6 häften, för prenumeranter. Den pedagogiska litteraturen i.allmänhet är i Sverge ganska ringbaltig, då den jemföres med andra länders. I synnerhet har man kännbart erfarit bristen af en tidskrift, hvilken periodiskt kunde meddela allmänbeten (framför allt lärare ocH uppostrare), de framsteg eller åtminstone de olika tankar, de strider, de med hvarann kämpande systemer, som i uppfostringsfrågorna måste intressera hvar och en, för ungdomens och således, i och med den, vår framtids räkning. Visserligen hafva i Sverige några sådana företag försökts; men utan synnerlig framgång. Broocmans s. k. Magazin varsäkerligen redigeradt med förtjenst; men fick ej glädja sig af stor uppmuntran. Det är också på förhand gifvet, att, eburuväl enhvar intresserar sig för ungdomens bildning, finner dock flertalet inom den läsande allmänheten sjelfva de pedagogiska ämnena till innehållet nog torra, hvad man kellar ledsamma, för att taga närmare kännedom af dem. Man vill saken; men man vill icke gerna personligen befatta sig dermed. Nu är frågan, huruvida detta utgör ett fel hos publiken eller hos författarne. af pedagogiska skrifter, de der icke synas vilja, eller måhända ej alltid förstå, att skrifva på ett nog intagande sätt. Emot det sistnämnda torde man likväl få anmärka, att vissa ämnen till sjelfva sin beskaffenhet ej kunna antaga behaglighet över en viss grad; men hvarvid man åter med skäl må erinra, att framställningen doek aldrig behöfver understiga denna grad. I öfrigt är det obegripligt, hvarföre konsten, elier om man hellre vill, veienskapen att undervisa ungdom, att leda den på det godas bana och föra den till allt djupare och klarare insigt om menniskans betydelse i verlden, ej skulle utgöra någonling, i hvars framställning man kunde inlägga ett lika stort intresse, som i hvarje annan alhandling. Lif och firg behöfde väl icke saknas i skrifter, hvilka företrädesvis angå den del af menskligheten, som sjelf besitter det mesta häraf. Under det vi till pedagogernes eget bebjertande hemställa detta, nöja vi oss för närvarande med den anmärkniogen, att de i allmänhet ej bittills synas bafva varit bågade att sesaken så. Vi anmäla i dag ett företag, som otvifvelaktigt börjat under goda auspicier, åtminstone från opartiskhetens synpunkt betraktadt. Den på sjelfva titelbladet tillkännagiina redaktionen är,. efter hvad man om personerna anser sig med säkerhet veta, till hälften anhängare al det nya, till hälften af det gamla undervisningssystemet. Visserligen förekommer en sådan amalgamation mången föga tjenlig i frågan om resultats frambringande. Men härvid kommer det egentiigen an på hvad men menar för ett resultat. Är den pedagogiska tidskriften ömnad till ett repertorium, hvari vänner af hvilket system som helst kunna finna afhandlingar bide för ech mot, så vinnes detta syfte bäst genom medarbetare, tagne från begge de motsatta sidorna. Skulle åter meningen vara, alt arbeta för den större utveckligen af sjelfva tidehvarfvets tanke i uppfostringsvägen: med ett ord, för den närmare belysningen, till och med för beriktigandet af progress:onevs arbete i seklet, och framför allt för skingrandet af fördomarne emot detta arbete, så tro vi ett dylikt mål mindre uppnås. Tidskriften är beräknad för sex häften om. ret. Första häftet har blifvit redigeradt af lektor C. Ekendahl, hvilken äfven lermnat sjelfva len för hela verket ämnade inledningen, en afhandling med öfverskrift: hvad är Pedagogik ?, Andra stycket: Några underrättelser om de ill Kongl. Ecclesiastikdepartementet inkomna inderdåniga utlåtanden öfver Skolrevisionens erättelse,, ses författad af mag. P. E. Svedbom.Denna uppsats är: ganska läsvärd, såsom innerållande ett sammandrag af domkapitlens omlömen öfver de begge skolsystemerna. Nästan la våra konsistorier kämpa för den gamla skoan. När man ser på deras skäl emot Nya elenentarskolan i Stockholm, hvar; lyckade re-ultater de ej förmå neka (ja, för hvilka de nn nn nn SA OT RR i har slömt alla de fromma såfvor. hvarmed: