Aftonbladet – 19 augusti 1846, sida 2

EE Och den stackars Ernestine böjde ned hufvudet, för att dölja tårarna, som åter började rinna. Hvad Marguerite angår, begagnade han sig af ett ögonblick, då ingen gaf akt på honom, och hviskade till sin dotter: — Hvarföre detta dystra utseende Marguerite? Hvad är det du tänker på? Hvad som händt Raboisson bör väl icke kunna göra dig sorgsen. Det var ju ingenting annat än ett Guds straff. Det är Gud sjelf, som åtagit sig att sörja för vårt lugn, vida bätire än vi sjelfva medelst våra bästa uträkningar kunnat göra det. Ändtligen nalkades den timme, då man skulle åtskiljas, och det tvång, som under hela aftonen varit rådande i den lilla samlingen, gjorde att hvarje individ kände behof af hvila, åtminstone af enslighet. I det ögonblick då Marcellin tryckte en kall kyss på sin fästmös läppar, hviskade Margot oförmärkt några ord i örat på skolmästaren, som hade bevittnat äktenskapskontraktet och som hela aftonen visat sig tankspridd och vid elakt lynne. Esaias fixerade henne och bugade sig utan att svara; hvarefter man åtskiljdes. Enligt hvad man väl kan förmoda, sofvo icke alla lugnt den natten inom konungens i Pelvoux boning; men af alla dem, som vistades inom detta husets murar, plågades dock ingen af så mycken oro och sinnesskakning, som chevalier de Peyras. Han bade först kastat sig på den mjuka sängen, i den lilla kammaren i första våningen, som han bebodde; men den fe