Aftonbladet – 17 augusti 1846, sida 2

skilda fakta, hvilka bittills framställt sig för honom, så till sägandes, i massa. Umgänget med stora verlden hade för honom gjort förställning till en ganska lätt sak; derföre använde han den konsten att skrifva på räkningen af en stark sinnesrörelse, hvilken så många på hvarandra hopade välgerningar gjorde ganska naturlig, den tvekan som hos honom uppstod, huru han skulle af alla dessa händelser möjligen draga den största förde! — Min ädelmodiga slägting! sade han slutligen med en röst, som tycktes darra af rörelse; er godhet, edra välgerningar mot mig äro så stora, att det ej är underligt om jag dukar under för tyngden af min erkänsla. Jag tror, i sanning, att jag drömmer, och jag är säker att jag bättre skall uppskatta min sällhet, då jag får tillfälle att närmare betrakta den. Fredsdomaren spände upp ögonen och visste icke huru detta invecklade tal skulle slutas. — Ja, fortfor Marcellin, läggande handen på sin panna; jag tycker att jag, för att njuta af alla de fröjder, hvilka så oförväntadt rusa öfver mig, borde njuta dem särskildt, den ena efter den andra. Allt sammanblandas och hopröres i mitt hufvud, och om det vore möjligt att några dagar få uppskjuta den till i morgon utsatta ceremonien, så -..— Hvad betyder detta, min herre? frågade den goda mannen, som var bringad till den yttersta förvåning. Huru?... det är ni som föreslår uppskjutande af en ceremoni, som ni så länge och så ifrigt efterlängtat? — Han förskjuter mig!... han älskar mig icke mer! ropade Ernestine förtviflad.