Aftonbladet – 15 augusti 1846, sida 2

livres, utom hvad som lagligen tillkommer er af boet. Han kunde icke göra mindre för sin vackra fästmö. Marcellin höjde på axlarne med en likgiltig min. — Jag antager med uppräckta händer denna klausul, sade han, och jag ger gerna fröken de Blanchefort detta prof på oegennytta; men jag ville väl veta hvartill detta ädelmodsbevis skulle tjena, då alla mina gods äro graverade och Ernestines hela hemgift ej räcker till att inlösa dem. — Tror ni verkligen att det så förbåller sig? frågade konungen i Pelvoux med sin vanliga, beskedliga min. Ni måste dock bedraga er; ty här ser jag en bundt papper, hvaruti jag finner idel betaldta räkningar, samt prokuratorsoch procentare-qvittencer, tillsammans utgörande en summa af hundraaderton tusen livres, sju eller åtta deniers; i följd hvaraf ert lilla slott Peyr.s och alla derunder lydande egendomar äro infriade, lösta från alla inteckningar och fria från alla räntor, alldeles som den dagen, då ni först kom i besittning al ert fädernearf. I detsamma räckte han pappersbundten åt den unge mannen, som deruti igenkände alla sina förr uthändigade skuldförbindelser, jemte alla räkningar, numera behörigen qvitterade, allesammans. Chevaliern blef helt blek af häpnad och glädje. — Hvem har gjort det här? frågade han. Hvem är det som återger mig mina fäders arf, tillika med det lilla slottet, der jag är född? Hvem är det som har ryckt mig ur den nesliga afgrund, hvari jag så obetänksamt hade störtat mig? — Det är Michelot, den stackars Michelot, hvilken ni så mycket har misshandlat. — Men det är icke Michelot som har be