Aftonbladet – 14 augusti 1846, sida 2

AV Vv) PR 82 HM EMSD7 0 egentligen hafva blifvit väckt här genom utländningars försök, att hålla soirger. Imedlertid hafva vi dock några föreläsningar af detta fria slag från äldre tid; såsom då P. H. Lingi Stockholm för ungefär 30 år tillbaka höll sådana öfver nordiska mythologien. Saken anslog i början mycket; men aftog. Den upptogs ej sedan på länge. Den är likväl i hög grad förijent af uppmärksamhet; och om man äfven ej alltid känner sig beredd att tillmäta den särdeles stort värde från nyttans sida, d.v. s. i och för gagnet af undervisningen; så måste man dock tillstå, att den, också blött som sällskapsnöje betraktad, besitter ett stort företräde framför många andra, helt och hållet själlösa tidsfördrif, hvarmed våra aftoncirklar nu så ofta upptagas. Hr Ameen, känd såsom redaktör af tidningen Najader, uppträdde förledne vinter i Carlskrona med rmuniliga föredrag, kalkylerade för fruntimmer; och har sedermera till följe af sina åbörarinnors önskan meddelat dessa föredrag i tryck under namn af aforismer,. Efter en inledning, som hufvudsakligen vänder sig omkring fru Nordenflycht, kommer en framställning om Romaner och Romanläsning, hvilken, så framt den sker med förstånd och urval, tages i försvar, äfven på den grund, att mången som aldrig läst romaner, spelar dem så mycket fullständigare. Tredje stycket angår Lyx och Nöd, och innehåller flere ganska tänkvärda, om visst ej nya anmärkningar. För att gifva ett begrepp om författarens tänkesätt, och med detsamma om bans stil, vilja vi meddela ett och annat utdrag ur detta stycke, som väl egnar sig att läggas på hjertat: Det har roat mig att göra nägra kalkyler; och man kommer till resultater, som förvåna. Carlskrona, t. ex., är, med rätta, i allmänhet ansedd för en fallig stad, och dock finnas även här, blott af öfverflödet oberäkneliga resurser att, när behofvet så fordrar, bistå och lindra Nöden. (Det finnes dock mångfaldiga samhällen, der lyxen och öfverflödet i alla grenar äro vida större än här). Låt oss taga till exempel en enda öfverflödsvara: Bränvinet, som tillika åstadkommer så oerhördt mycket moraliskt ondt. Staden har 12,000 invånare, hvilken summa ofta är förökad genom ett större antal uppfordradt manskap. Af dessa12,000 kan man antaga, att fjerdedelen super bränvin; blott !, jumfru om dagen på hvardera af d:ssa cirka 3000 — och hur många, många supa ej mångdubbelt — gör 1500 — för jemnhetens skuld 1600 jumfrur eller 50 kannor om dagen, d. v. s. öfver 418,000 kannor om året, motsvarande (efter nu gångbara priser) en summa af cirka 418,000 rdr, som här årligen uppsupas! Ni häpna; men jag är säker, att icke räkna för högt. Efter statistiska uppgifter konsumeras i hela riket — som jag vil! minnas — 536 millioner kannor bränvin årligen, d. v. sS. OIVer vufvVUd tager as sannor På hbusrgs NnargANn. hvilket efter samma beräkning skulle för Carlskrona utgöra 144,000 kannor, eiler nära 400 kannor om dagen; detta synes öfverdrifvet, men åftondedelen torde ej vara för mycket, hvadan nyssnämnde penningesumma må qvarstå i beräkningen, äfven om vi antaga, att priset nu är högre än vanligt. Och detta är bara bränvin; icke rom, arrak, punsch, vin; månne man icke kan beräkna en lika summa för dessa? 36 å 40,000 rår årligen i en så kallad fattig stad utgifne exdast för spirituosa! Hvilka storverk skulle icke blott härmed kunna uträttas för Nöden! Beräkna nu alla andra öfverflödsvaror på samma sätt, och vi få ju oerhörda summor, hvilkas belopp vi aldrig kunnat drömma om, förr än vi började med griffeln i hand beräkna dem. Men — vi veta, att all radikalism är fördömlig, alla radikala reformer anses omöjliga, och ett totalt afskaffande af det öfverflödiga bränvinet och andra öfverflädsvaror kunna vi hvarken hoppas, eller vilja påyrka; vi vilja blott hålla oss vid det mest billiga i verlden, afsägandet af en smula utaf det öfverflödiga af sjelfva öfverflödet; ja vi medgifva gerna, att många, kanske de fleste öfverflöds-varor, såsom kaffe, socker, thå, ja hvarföre icke äfven bränvin, öfvergått till nödvändighets-varor, och vi ifra således ej mot sjelfva bruket deraf. Låt oss göra ett par andra beräkningar, som skola uifalla ej mindre förvånande. År det för mycket, om vi antaga att i staden fianes 40 personer, hvilka utan ringaste afsaknad, utan att göra minsta indragning i någon gren af sitt lefnadssätt, kunna i ren gåfva årligen afse 400 rdr? 20 andra, som kunna afse 50, 400 som kunna afse 10, och 4000 som kunna afse 4? Och blott härigenom uppkommer 4000 rdr. Vilja Vi nu komma öfverens om några små, högst obetydliga, nästan omärkliga inskränkningar i öfverflödet så mångdubblas summan. Lit oss t. ex. af de 18.000 rdr, vi nyss antsgit supas upp, bespara blott 4000 rår, och tro, att 47,000 kunna vara nog, och dennal: besparing fordrade ej mer, än att 200 parsaner af dem, som icke ens i följd af strängt arbete, af va-: nans behof och smak, utan af rent sjelsvåld, taga aptitssupen, läto bli det blott hvarannan dag under ett halft år. Skulle vi af de öfriga spirituosa,) som förtäras, utan trefnad, utan glädje, ja sedan man vid kalaser, vid middagar etc. druckit så mycket, at. det smakar illa, kunna bespara samma summa, utan att ens mista en Djutning? Utan tvifvel! Kunna vi ej antaga, att årligen göras 100 s. k, super, hvilka kosta rainst 50 rdr, men som skulle kunna kosta 45, utan att en enda gäst märkte skillnaden? det gjorde en summa al 500 rdr. Finnas månne icke 4000 personer, som utan att det i paryren skulle märkas, kunde offra en enda rdr mindre på sin garderob? Finnas ej lika många, som likaledes skulle kunna, utan att knappt sjelfve blifva det varse, offra 4 rdr mindre på sina s. k. nöjen? Hur lätt att deremot, medelst andra enkom derföre arrangerade nöjen samla andra 1000 rd:? — Här hafva vi sålunda redan en summa af nära 10,000 rdr, utan afsaknad afdragne från det aldra öfverflödigaste öfyerflödet, och den vi skulle I a vm KK